En känslodag
Vilken dag det har varit... En händelserik men framförallt känslofylld dag. Jag har eg inte gjort ngt speciellt eller ovanligt för skulle kunna förklara detta men det har blivit så ändå... Det har varit ängslan, tvivel, frustration, tro, uppmuntran, glädje, frid, tacksamhet, kärlek, sorg, medlidande o mkt mer... Jag gick upp tidigt i mörkret och gav mig iväg för att mötesvärda efter på tok för lite sömn under den senaste veckan totalt sett... :P Hade ju tänkt sova igen i helgen men med familjen här, jobb och 40-årsfest, mm så blev det snarare ännu mindre sömn ;)
Mötte upp fina fina Maggie på vägen och fick en mysig pratstund med henne på väg till LO :) Kom fram dit och satte igång att mötesvärds-fixa: hämtade vatten, hälsade glatt på alla fina lovsångare, bad för dagen med Susanne och Maggie och öppnade sedan dörrarna och fick privilegiet att hälsa alla makalöst underbara bibelskoleelever välkomna i dörren med en varm hand (jämfört med den 10 gradiga minustemperaturen som rådde utanför - usch!) och ett glatt & äkta leende. Jag älskar att kunna/få le på riktigt, att vara så pass lycklig över stunden, livet, uppgiften och människorna att leendet kommer naturligt och får visa människor den glädje de sprider bara genom att kliva in på bibelskolan en måndag morgon :) Var lite spring i dörren vilket jag uppskattade nåt enormt konstigt nog, gav mig chansen att le mot ännu fler människor och få förmånen att underlätta deras morgon :) Jag gillart! ;) Hade sedan förvaltarskap med Carl-Gustav Severin vilket var otroligt peppande/uppmuntrande/roligt/etc! Blev lite småfrustrerad när jag fick försöka balansera ansvaret som mötesvärd för att alla ska kunna fokusera på undervisningen och allas lika ansvar att respektera bibelskolans regler mot medkänsla och tolerans i kärlek utan att få dåligt samvete :P Fantastiska Maggie gav dagens guldkorn!! TACK <3 Fick ett mysigt litet samtal med Eva Moberg inne i personalrummet när jag skulle diska glasen efter skoldagens slut, fick berätta hur jag hamnade här med hela NZ-storyn o det och blev så uppmuntrad och bekräftad - tacksam :) Böneskolan fylldes av närvaro och insikter som födde en tacksamhet så stor att den inte fick plats i mig utan flödade över lite genom mina ögon ;) Gud är så OTROLIGT onödigt, underbart, fantastiskt god!!! Att jag är där/den jag är idag är ingenting annat än ett mirakel!! Så är det bara! Jag är 100% säker på att jag är på helt rätt plats med helt rätt människor och världens bästa GUD!
Spenderade em på Helping Hand (HH) med att galga kläder och flytta runt saker, städa o lite så... Imorrn öppnar den nya utökade delen av HH i Fyren - yay! Så stor förbättring, så mkt mer plats! Drack kaffe och tog mig igenom em/kvällen utan alltför mkt huvudvärk. Fick prata med Hannah på fonen typ hela vägen hem :) FY vad jag saknar den kvinnan!! Ni anar inte hur otroligt bra, värdefull, underbar, rolig, fantastisk, fin, ärlig, omtänksam, djup, härlig (superlativen tar slut!!!) hon är!!!? Jag önskar att alla kunde få ha en Hannah i sina liv ;)
Kom hem och åt kvällsmat framför The Big Bang Theory (underbara!!) och tittade lite på Vänner som kom efter det. Skulle precis stänga av TV:n när Sofias Änglar började och inledningen grep mitt hjärta totalt! Det handlade om en svensk helt vanlig familj som för nåt år sen förlorade sin 25-åriga dotter. Hon hittades livlös (mördad!) i sin lägenhet när polisen gick in efter att familjen letat hela dagen och fick beskedet i hennes trappuppgång... Det är helt otänkbart, så fruktansvärt hemskt, så mkt smärta som aldrig går att förstå eller ta bort... Jag är så djupt berörd ända längst inne i hjärtat och ber att jag aldrig ska behöva känna den smärtan, tomheten och saknaden samtidigt som jag blir så otroligt extra tacksam för alla människor jag har omkring mig <3
Finns fler tankar och känslor som jag inte vill dela här men som jag på nåt sätt önskar att jag kunde dela med ngn... Får se vart Gud leder det... Är så otroligt sugen på ett sånt härnt RIKTIGT s a m t a l ! Där man verkligen pratar - om allt och inget, om det viktigaste/djupaste/svåraste/känsligaste/ärligaste/jobbigaste och verkligen lyssnar på/stöttar varandra i kärlek utan att döma eller försöka "fixa" den andra personen. Där inget som sägs kan bli fel eller konstigt eller leda till att man ser varandra annorlunda på ett negativt sätt utan allt sägs i öppenhet, respekt, kärlek och tillit... Jag uppskattar såna samtal så fruktansvärt mkt och jag saknar dom! Jag skulle vilja ha dom så mkt oftare och "längre, djupare och mer toleranta"... Stackars Gud får höra samma saker hela tiden :P Jag vet ju att jag alltid ser saker klarare och mår bättre när jag får prata utan att dömas trots att det jag säger/tänker/känner ibland är helt fel och superdumt! Det vet jag ju oftast redan men ibland behöver jag få uttrycka det ändå i kärlek, tillit, tolerans och försök till förstående :)
Nu måste jag sova.. Älskade säng vad jag längtar efter dig!! Halleluja för en varm, mjuk, skön, omslutande, trygg säng som väntar på att ta emot mig nu på en gång! <3 <3 Kram och godnatt på er!
En känslodag
Vilken dag det har varit... En händelserik men framförallt känslofylld dag. Jag har eg inte gjort ngt speciellt eller ovanligt för skulle kunna förklara detta men det har blivit så ändå... Det har varit ängslan, tvivel, frustration, tro, uppmuntran, glädje, frid, tacksamhet, kärlek, sorg, medlidande o mkt mer... Jag gick upp tidigt i mörkret och gav mig iväg för att mötesvärda efter på tok för lite sömn under den senaste veckan totalt sett... :P Hade ju tänkt sova igen i helgen men med familjen här, jobb och 40-årsfest, mm så blev det snarare ännu mindre sömn ;)
Mötte upp fina fina Maggie på vägen och fick en mysig pratstund med henne på väg till LO :) Kom fram dit och satte igång att mötesvärds-fixa: hämtade vatten, hälsade glatt på alla fina lovsångare, bad för dagen med Susanne och Maggie och öppnade sedan dörrarna och fick privilegiet att hälsa alla makalöst underbara bibelskoleelever välkomna i dörren med en varm hand (jämfört med den 10 gradiga minustemperaturen som rådde utanför - usch!) och ett glatt & äkta leende. Jag älskar att kunna/få le på riktigt, att vara så pass lycklig över stunden, livet, uppgiften och människorna att leendet kommer naturligt och får visa människor den glädje de sprider bara genom att kliva in på bibelskolan en måndag morgon :) Var lite spring i dörren vilket jag uppskattade nåt enormt konstigt nog, gav mig chansen att le mot ännu fler människor och få förmånen att underlätta deras morgon :) Jag gillart! ;) Hade sedan förvaltarskap med Carl-Gustav Severin vilket var otroligt peppande/uppmuntrande/roligt/etc! Blev lite småfrustrerad när jag fick försöka balansera ansvaret som mötesvärd för att alla ska kunna fokusera på undervisningen och allas lika ansvar att respektera bibelskolans regler mot medkänsla och tolerans i kärlek utan att få dåligt samvete :P Fantastiska Maggie gav dagens guldkorn!! TACK <3 Fick ett mysigt litet samtal med Eva Moberg inne i personalrummet när jag skulle diska glasen efter skoldagens slut, fick berätta hur jag hamnade här med hela NZ-storyn o det och blev så uppmuntrad och bekräftad - tacksam :) Böneskolan fylldes av närvaro och insikter som födde en tacksamhet så stor att den inte fick plats i mig utan flödade över lite genom mina ögon ;) Gud är så OTROLIGT onödigt, underbart, fantastiskt god!!! Att jag är där/den jag är idag är ingenting annat än ett mirakel!! Så är det bara! Jag är 100% säker på att jag är på helt rätt plats med helt rätt människor och världens bästa GUD!
Spenderade em på Helping Hand (HH) med att galga kläder och flytta runt saker, städa o lite så... Imorrn öppnar den nya utökade delen av HH i Fyren - yay! Så stor förbättring, så mkt mer plats! Drack kaffe och tog mig igenom em/kvällen utan alltför mkt huvudvärk. Fick prata med Hannah på fonen typ hela vägen hem :) FY vad jag saknar den kvinnan!! Ni anar inte hur otroligt bra, värdefull, underbar, rolig, fantastisk, fin, ärlig, omtänksam, djup, härlig (superlativen tar slut!!!) hon är!!!? Jag önskar att alla kunde få ha en Hannah i sina liv ;)
Kom hem och åt kvällsmat framför The Big Bang Theory (underbara!!) och tittade lite på Vänner som kom efter det. Skulle precis stänga av TV:n när Sofias Änglar började och inledningen grep mitt hjärta totalt! Det handlade om en svensk helt vanlig familj som för nåt år sen förlorade sin 25-åriga dotter. Hon hittades livlös (mördad!) i sin lägenhet när polisen gick in efter att familjen letat hela dagen och fick beskedet i hennes trappuppgång... Det är helt otänkbart, så fruktansvärt hemskt, så mkt smärta som aldrig går att förstå eller ta bort... Jag är så djupt berörd ända längst inne i hjärtat och ber att jag aldrig ska behöva känna den smärtan, tomheten och saknaden samtidigt som jag blir så otroligt extra tacksam för alla människor jag har omkring mig <3
Finns fler tankar och känslor som jag inte vill dela här men som jag på nåt sätt önskar att jag kunde dela med ngn... Får se vart Gud leder det... Är så otroligt sugen på ett sånt härnt RIKTIGT s a m t a l ! Där man verkligen pratar - om allt och inget, om det viktigaste/djupaste/svåraste/känsligaste/ärligaste/jobbigaste och verkligen lyssnar på/stöttar varandra i kärlek utan att döma eller försöka "fixa" den andra personen. Där inget som sägs kan bli fel eller konstigt eller leda till att man ser varandra annorlunda på ett negativt sätt utan allt sägs i öppenhet, respekt, kärlek och tillit... Jag uppskattar såna samtal så fruktansvärt mkt och jag saknar dom! Jag skulle vilja ha dom så mkt oftare och "längre, djupare och mer toleranta"... Stackars Gud får höra samma saker hela tiden :P Jag vet ju att jag alltid ser saker klarare och mår bättre när jag får prata utan att dömas trots att det jag säger/tänker/känner ibland är helt fel och superdumt! Det vet jag ju oftast redan men ibland behöver jag få uttrycka det ändå i kärlek, tillit, tolerans och försök till förstående :)
Nu måste jag sova.. Älskade säng vad jag längtar efter dig!! Halleluja för en varm, mjuk, skön, omslutande, trygg säng som väntar på att ta emot mig nu på en gång! <3 <3 Kram och godnatt på er!
En känslodag
Vilken dag det har varit... En händelserik men framförallt känslofylld dag. Jag har eg inte gjort ngt speciellt eller ovanligt för skulle kunna förklara detta men det har blivit så ändå... Det har varit ängslan, tvivel, frustration, tro, uppmuntran, glädje, frid, tacksamhet, kärlek, sorg, medlidande o mkt mer... Jag gick upp tidigt i mörkret och gav mig iväg för att mötesvärda efter på tok för lite sömn under den senaste veckan totalt sett... :P Hade ju tänkt sova igen i helgen men med familjen här, jobb och 40-årsfest, mm så blev det snarare ännu mindre sömn ;) Mötte upp fina fina Maggie på vägen och fick en mysig pratstund med henne på väg till LO :) Kom fram dit och satte igång att mötesvärds-fixa: hämtade vatten, hälsade glatt på alla fina lovsångare, bad för dagen med Susanne och Maggie och öppnade sedan dörrarna och fick privilegiet att hälsa alla makalöst underbara bibelskoleelever välkomna i dörren med en varm hand (jämfört med den 10 gradiga minustemperaturen som rådde utanför - usch!) och ett glatt & äkta leende. Jag älskar att kunna/få le på riktigt, att vara så pass lycklig över stunden, livet, uppgiften och människorna att leendet kommer naturligt och får visa människor den glädje de sprider bara genom att kliva in på bibelskolan en måndag morgon :) Var lite spring i dörren vilket jag uppskattade nåt enormt konstigt nog, gav mig chansen att le mot ännu fler människor och få förmånen att underlätta deras morgon :) Jag gillart! ;) Hade sedan förvaltarskap med Carl-Gustav Severin vilket var otroligt peppande/uppmuntrande/roligt/etc! Blev lite småfrustrerad när jag fick försöka balansera ansvaret som mötesvärd för att alla ska kunna fokusera på undervisningen och allas lika ansvar att respektera bibelskolans regler mot medkänsla och tolerans i kärlek utan att få dåligt samvete :P Fantastiska Maggie gav dagens guldkorn!! TACK <3 Fick ett mysigt litet samtal med Eva Moberg inne i personalrummet när jag skulle diska glasen efter skoldagens slut, fick berätta hur jag hamnade här med hela NZ-storyn o det och blev så uppmuntrad och bekräftad - tacksam :) Böneskolan fylldes av närvaro och insikter som födde en tacksamhet så stor att den inte fick plats i mig utan flödade över lite genom mina ögon ;) Gud är så OTROLIGT onödigt, underbart, fantastiskt god!!! Att jag är där/den jag är idag är ingenting annat än ett mirakel!! Så är det bara! Jag är 100% säker på att jag är på helt rätt plats med helt rätt människor och världens bästa GUD!
Spenderade em på Helping Hand (HH) med att galga kläder och flytta runt saker, städa o lite så... Imorrn öppnar den nya utökade delen av HH i Fyren - yay! Så stor förbättring, så mkt mer plats! Drack kaffe och tog mig igenom em/kvällen utan alltför mkt huvudvärk. Fick prata med Hannah på fonen typ hela vägen hem :) FY vad jag saknar den kvinnan!! Ni anar inte hur otroligt bra, värdefull, underbar, rolig, fantastisk, fin, ärlig, omtänksam, djup, härlig (superlativen tar slut!!!) hon är!!!? Jag önskar att alla kunde få ha en Hannah i sina liv ;)
Kom hem och åt kvällsmat framför The Big Bang Theory (underbara!!) och tittade lite på Vänner som kom efter det. Skulle precis stänga av TV:n när Sofias Änglar började och inledningen grep mitt hjärta totalt! Det handlade om en svensk helt vanlig familj som för nåt år sen förlorade sin 25-åriga dotter. Hon hittades livlös (mördad!) i sin lägenhet när polisen gick in efter att familjen letat hela dagen och fick beskedet i hennes trappuppgång... Det är helt otänkbart, så fruktansvärt hemskt, så mkt smärta som aldrig går att förstå eller ta bort... Jag är så djupt berörd ända längst inne i hjärtat och ber att jag aldrig ska behöva känna den smärtan, tomheten och saknaden samtidigt som jag blir så otroligt extra tacksam för alla människor jag har omkring mig <3
Finns fler tankar och känslor som jag inte vill dela här men som jag på nåt sätt önskar att jag kunde dela med ngn... Får se vart Gud leder det... Är så otroligt sugen på ett sånt härnt RIKTIGT s a m t a l ! Där man verkligen pratar - om allt och inget, om det viktigaste/djupaste/svåraste/känsligaste/ärligaste/jobbigaste och verkligen lyssnar på/stöttar varandra i kärlek utan att döma eller försöka "fixa" den andra personen. Där inget som sägs kan bli fel eller konstigt eller leda till att man ser varandra annorlunda på ett negativt sätt utan allt sägs i öppenhet, respekt, kärlek och tillit... Jag uppskattar såna samtal så fruktansvärt mkt och jag saknar dom! Jag skulle vilja ha dom så mkt oftare och "längre, djupare och mer toleranta"... Stackars Gud får höra samma saker hela tiden :P Jag vet ju att jag alltid ser saker klarare och mår bättre när jag får prata utan att dömas trots att det jag säger/tänker/känner ibland är helt fel och superdumt! Det vet jag ju oftast redan men ibland behöver jag få uttrycka det ändå i kärlek, tillit, tolerans och försök till förstående :)
Nu måste jag sova.. Älskade säng vad jag längtar efter dig!! Halleluja för en varm, mjuk, skön, omslutande, trygg säng som väntar på att ta emot mig nu på en gång! <3 <3 Kram och godnatt på er!
En känslodag
Vilken dag det har varit... En händelserik men framförallt känslofylld dag. Jag har eg inte gjort ngt speciellt eller ovanligt för skulle kunna förklara detta men det har blivit så ändå... Det har varit ängslan, tvivel, frustration, tro, uppmuntran, glädje, frid, tacksamhet, kärlek, sorg, medlidande o mkt mer... Jag gick upp tidigt i mörkret och gav mig iväg för att mötesvärda efter på tok för lite sömn under den senaste veckan totalt sett... :P Hade ju tänkt sova igen i helgen men med familjen här, jobb och 40-årsfest, mm så blev det snarare ännu mindre sömn ;) Mötte upp fina fina Maggie på vägen och fick en mysig pratstund med henne på väg till LO :) Kom fram dit och satte igång att mötesvärds-fixa: hämtade vatten, hälsade glatt på alla fina lovsångare, bad för dagen med Susanne och Maggie och öppnade sedan dörrarna och fick privilegiet att hälsa alla makalöst underbara bibelskoleelever välkomna i dörren med en varm hand (jämfört med den 10 gradiga minustemperaturen som rådde utanför - usch!) och ett glatt & äkta leende. Jag älskar att kunna/få le på riktigt, att vara så pass lycklig över stunden, livet, uppgiften och människorna att leendet kommer naturligt och får visa människor den glädje de sprider bara genom att kliva in på bibelskolan en måndag morgon :) Var lite spring i dörren vilket jag uppskattade nåt enormt konstigt nog, gav mig chansen att le mot ännu fler människor och få förmånen att underlätta deras morgon :) Jag gillart! ;) Hade sedan förvaltarskap med Carl-Gustav Severin vilket var otroligt peppande/uppmuntrande/roligt/etc! Blev lite småfrustrerad när jag fick försöka balansera ansvaret som mötesvärd för att alla ska kunna fokusera på undervisningen och allas lika ansvar att respektera bibelskolans regler mot medkänsla och tolerans i kärlek utan att få dåligt samvete :P Fantastiska Maggie gav dagens guldkorn!! TACK <3 Fick ett mysigt litet samtal med Eva Moberg inne i personalrummet när jag skulle diska glasen efter skoldagens slut, fick berätta hur jag hamnade här med hela NZ-storyn o det och blev så uppmuntrad och bekräftad - tacksam :) Böneskolan fylldes av närvaro och insikter som födde en tacksamhet så stor att den inte fick plats i mig utan flödade över lite genom mina ögon ;) Gud är så OTROLIGT onödigt, underbart, fantastiskt god!!! Att jag är där/den jag är idag är ingenting annat än ett mirakel!! Så är det bara! Jag är 100% säker på att jag är på helt rätt plats med helt rätt människor och världens bästa GUD!
Spenderade em på Helping Hand (HH) med att galga kläder och flytta runt saker, städa o lite så... Imorrn öppnar den nya utökade delen av HH i Fyren - yay! Så stor förbättring, så mkt mer plats! Drack kaffe och tog mig igenom em/kvällen utan alltför mkt huvudvärk. Fick prata med Hannah på fonen typ hela vägen hem :) FY vad jag saknar den kvinnan!! Ni anar inte hur otroligt bra, värdefull, underbar, rolig, fantastisk, fin, ärlig, omtänksam, djup, härlig (superlativen tar slut!!!) hon är!!!? Jag önskar att alla kunde få ha en Hannah i sina liv ;)
Kom hem och åt kvällsmat framför The Big Bang Theory (underbara!!) och tittade lite på Vänner som kom efter det. Skulle precis stänga av TV:n när Sofias Änglar började och inledningen grep mitt hjärta totalt! Det handlade om en svensk helt vanlig familj som för nåt år sen förlorade sin 25-åriga dotter. Hon hittades livlös (mördad!) i sin lägenhet när polisen gick in efter att familjen letat hela dagen och fick beskedet i hennes trappuppgång... Det är helt otänkbart, så fruktansvärt hemskt, så mkt smärta som aldrig går att förstå eller ta bort... Jag är så djupt berörd ända längst inne i hjärtat och ber att jag aldrig ska behöva känna den smärtan, tomheten och saknaden samtidigt som jag blir så otroligt extra tacksam för alla människor jag har omkring mig <3
Finns fler tankar och känslor som jag inte vill dela här men som jag på nåt sätt önskar att jag kunde dela med ngn... Får se vart Gud leder det... Är så otroligt sugen på ett sånt härnt RIKTIGT s a m t a l ! Där man verkligen pratar - om allt och inget, om det viktigaste/djupaste/svåraste/känsligaste/ärligaste/jobbigaste och verkligen lyssnar på/stöttar varandra i kärlek utan att döma eller försöka "fixa" den andra personen. Där inget som sägs kan bli fel eller konstigt eller leda till att man ser varandra annorlunda på ett negativt sätt utan allt sägs i öppenhet, respekt, kärlek och tillit... Jag uppskattar såna samtal så fruktansvärt mkt och jag saknar dom! Jag skulle vilja ha dom så mkt oftare och "längre, djupare och mer toleranta"... Stackars Gud får höra samma saker hela tiden :P Jag vet ju att jag alltid ser saker klarare och mår bättre när jag får prata utan att dömas trots att det jag säger/tänker/känner ibland är helt fel och superdumt! Det vet jag ju oftast redan men ibland behöver jag få uttrycka det ändå i kärlek, tillit, tolerans och försök till förstående :)
Nu måste jag sova.. Älskade säng vad jag längtar efter dig!! Halleluja för en varm, mjuk, skön, omslutande, trygg säng som väntar på att ta emot mig nu på en gång! <3 <3 Kram och godnatt på er!
Boyband 2012 ;)
Jag har visst missat denna grupp/boyband (?) ;) En av de sämsta låtarna jag hört på länge rent musikaliskt och inspirationsmässigt och killarna är ju bara barn eller? MEN delar av texten är otroligt sann och jag tror och hoppas att många killar som hör den håller med. Så skulle iaf jag som tjej vilja att en kille tänkte om mig, det är en respektfull och "ren" attraktion på nåt sätt... Kolla in de bästa delarna under videon...
Don't need make up
To cover up
Being the way that you are is enough
To cover up
Being the way that you are is enough
Baby you light up my world like nobody else
The way that you flip your hair gets me overwhelmed
But when you smile at the ground it aint hard to tell
You don't know
Oh Oh
You don't know you're beautiful
The way that you flip your hair gets me overwhelmed
But when you smile at the ground it aint hard to tell
You don't know
Oh Oh
You don't know you're beautiful
Right now I'm looking at you and I can't believe
You don't know...
You don't know...
förlåt... (?)
Alltså förlåt... Jag vet inte vad det är som händer med mina ENTER när jag publicerar inläggen... Vet att texten blir sjukt jobbig att läsa, är ju tänkt att ha mer luft i sig, hoppas ni håller till godo ändå och orkar läsa lite iaf :) Kram på er igen <3
Helgen... <3 (vad händer med mina "enter"? men allvarligt talat...?)
Känner så mycket för att skriva något men vet verkligen inte vad?! Frustration! Skrivlusten kan nog bero på att jag suttit ensam i lägenheten de senaste två timmarna snart och tittat ut i mörkret utan att orka ta tag i livet och göra något vettigt... :P Är otroligt trött upptäckte jag på böneskolan när jag inte kunde låta bli att dåsa till lite och höra ljuden försvinna bort för att sen inse att "hjälp! Jag kan ju inte somna nu!" :P Så kan det bli när man inte sover ordentligt om nätterna ;) Men det har varit så värt det!! :D Så här har min helg sett ut:
Fredag: Bodde jag typ i tolkbåset :P Nej, men, vi såg på en predikan av Lester Sumrall och både innan och efter pratade Ulf i videon vi såg på och då behövdes det ju tolkning till de internationella eleverna som var med oss o såg på videon. Dessutom visste jag inte hur lång den skulle vara eller när någon skulle börja prata svenska igen så jag fick lov att sitta i båset båda första lektionerna :P Sen sista lektionen informerade vår kära studierektor Staffan inför vår praktikvecka/temavecka (som är denna vecka då jag har inriktning LOVSÅNG :D) och den kommande missionsresan vilket så klart också behövde tolkas ;) Så under hela bibelskolan satt jag i tolkbåset förutom lovsången på morgonen, då fick jag vara på min plats o njuta vilket var en stor välsignelse :) Sen skulle jag tolka böneskolan och sen bar det vidare till Helping Hand en sväng... Slutade med att det blev en rätt lång sväng ;) Kom därifrån rejält trött i benen/fötterna i lagom tid till (trodde jag...!) halv sex bussen. Efter 25 (!) minuters väntan på bussen fick jag till sist kliva ombord o hann inte ens tina innan jag skulle gå sista 10 min hem från busshållsplatsen... Har sällan varit så sjukt genomfrusen som då!!! Rimfrosten peppade mig sista biten hem men fy vad det var hemskt! Kom hem till en tom, mörk men ack, så VARM lägenhet <3 Klagade gärnet när moster väl kom hem, en halvtimma senare, men då hade jag iaf fått i mig mat (var ju hungrig till på köpet! :P) och börjat få tillbaka känseln i kroppen ;) Tog bussen (<3) - som var i tid den här ggn, annan buss... - till Unga vuxna där jag, hör o häpna TOLKADE igen ;P Var inställd på att få en "skön" tolkning, Mattias brukar ju vara så strukturerad, lugn och lättolkad - jo du, det kunde man ju trott! Men icke! ;) Jag pratade tills jag inte fick fram hela meningar utan att dricka o hosta i varannan mening eftersom jag aldrig hann dricka eller hosta eller ANDAS :P och sen tolkade jag lite till ;) Fick en paus i och med nattvarden och njöt av den och tolkade sen klart :) Mattias hade för övrigt en jättebra predikan och det var fullt av underbara människor där <3 Var lite småmissnöjd efter tolkningen men tänkte gå vidare i livet o ha kul resten av kvällen när fantastiska Birgitta från internationella klassen kom fram till mig och sa precis vad jag behövde höra (tack Gud <3). Hon tackade för tolkningen och sa att den varit fantastisk och att hon uppskattade den och mig så mkt! Gjorde min kväll <3 Sen blev det fika och lite snack med Elina o hennes bror o skjuts hem av dem :D
(Lördag:) Sov lätt 10 timmar och klev upp fråmåt halv ett, ett - lagom för att hinna med frukost, FB och sortera tvätt innan det var dags att tvätta vid 14 :) Blev av med tvätthögen/-berget och hann med att både äta, fuskstäda genom att plocka undan det mest synliga :P , duscha o slänga på mig kläder innan Bollnäs/Edsby-gänget dök upp på en spontan spelkväll med varma mackor! :D Väldigt lyckad kväll med mycket glädje, hälsingemål, förvirring, frustration, stress och GAPSKRATT!! Har inte brutit ihop så hårt på länge ;D Med andra ord och Party-Alias är ju så fantastiskt roliga! ;) Blev inte så värst sent men sen strax efter alla åkt kom moster hem o så "vips!" hade klockan passerat tolv innan jag kommit i säng :P
Söndag: Kl 07.15 ringde den obarmhärtiga väckarklockan och påminde om att söndagsskolebarnen väntade... Gick dit till kvart i nio o tog mig igenom en något kaotisk situation där jag ensam skulle baka två satser chokladmuffins med 9 ivriga små flickor (7-10 år gamla) ;) Tog längre tid än det borde gjort så vi fick ta fikat efter barnmötet men tjejerna var rätt snälla och nöjda ändå o verkade uppskatta muffinsarna rätt rejält när de väl fick sätta tänderna i dom ;)
Mötte upp kära moster efter att ha städat undan alla bakgrejor (hehe :P) och tog bussen hem i snöstormen (!), tajmade bytet nera på Vaksala enormt bra o hann både laga mat, äta den, diska och byta om innan det var dags att bege sig till Apelgatan för årets event - inflyttningsfest i kollektivet! ;D Äntligen var det dags för Maggie, Elina, Maria och Rebecca att få visa upp sin otroligt snygga 4a från 2005 med mycket öppna ytor och ljusa färger som gör att deras olika inredningsstilar riktigt "poppar ut" - sjukt snyggt! Och många var det som ville fira dessa fina flickor... ;) Hörde att vi var som mest drygt 70 pers samtidigt (!) och då var det ändå en del som kom o gick.. Kändes som att det var folk precis överallt - det var helt underbart! Njöt av att umgås med så många fina människor som jag förmodligen aldrig skulle lärt känna om jag inte hamnat här :D En sån otrolig väldignelse som ger mig så mycket glädje och som gör mig till en bättre o lyckligare människa VARJE DAG! TACK kära ni <3 Lämnade de fyra rumskompisarna och fina Kate och Karolina (2 polska tjejer som hjälpte till med disken) och blev eskorterad (:P) hem i mörkret och kylan med ett varmt hjärta och klev in genom dörren framåt tolv nån gång med ett leende på läpparna efter en underbar helg! <3 Moster vad så klart vaken så naturligtvis rann klockan iväg framåt ett i skratt o samtal med henne om helgen som varit innan sängen fick omsluta mig...
I morse ringde så klockan igen vid kvart i sju och det var bara att pallra sig upp, äta frukost och halka iväg (När blev det så halt?! Man kan tycka att jag borde vetat om det med tanke på att vi halkat hem delvis samma väg på natten men så långt tänkte ju inte jag :P Men jag kom i tid utan att ramla så jag är nöjd ;)) till skolan för ännu en fantastisk dag :D
Nu sitter jag i soffan och väntar på en telefondejt med världens bästa Hannah :) Är så otroligt sugen på ett sånt härnt riktigt djupt samtal när man sitter uppkrupen i varsitt hörn i en soffa insvepta i varsin mysig filt och verkligen tar tid åt att bara prata med varandra om allt som händer, har hänt och som man vill ska hända utan att bry sig om hur lång tid som gått eller vem som säger mest för man vet att man kommer hinna/vilja/orka prata om allt! Riktig kvalitetstid! <3 Sugen någon? ;) Passa på :P Kram på er! <3
Longing for heaven...
"On that day when I see
All that You have for me
When I see You face to face
There surrounded by Your grace
All my fear is swept away
In the light of your embrace
When Your love is all I need
And forever I am free
Where the streets are made of gold
In Your presence healed and whole
Let the songs of heaven rise to you alone
No weeping, no hurt or pain
No suffering You hold me now
You hold me now
No darkness no sick or lame
No hiding You hold me now,
You hold me now
In this life I will stand
Through my joy and my pain
Knowing there's a greater day
There's a hope that never fails"
Hillsong - You hold me now
"I hold on to this hope and the promise that He brings
That there will be a place with no more suffering
There will be a day with no more tears
No more pain, and no more fears
There will be a day when the burdens of this place
Will be no more, we'll see Jesus face to face
But until that day, we'll hold on to you always"
There will be a day - Jeremy Camp
"I can only imagine what it will be like
When I walk by your side
I can only imagine what my eyes will see
When your face is before me
I can only imagine
I can only imagine
Surrounded by your glory
What will my heart feel?
Will I dance for you Jesus,
Or in awe of you be still?
Will I stand in your presence,
Or to my knees will I fall?
Will I sing Halelluja,
Will I be able to speak at all?"
I can only imagine - MercyMe
"And He’s counting down the days
Until He says come with me
And finally
He’ll wipe every tear from our eyes
And make everything new just like He promised
Wait and see
Just wait and see
Wait and see
And I’m counting down the days
Until I see,
Its everything He said that it would be
And even better than we would believe
And I’m counting down the days
Til He says come with me
And finally we’ll see
We will see"
See - Steven Curtis Chapman
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Lycka! :)
Är äntligen på en sån plats i livet att jag inte vill gå hem för mitt liv och människorna omkring mig är så underbara att jag inte vill missa en sekund av det/dem. En plats där jag inte vill gå och lägga mig för att jag inte vill missa ett ögonblick av mitt liv som äntligen är bättre än drömmarna och mer tillfredställande än en god natts sömn ;) <3 Jag älskar det! Jag är så lycklig! Gud är så fantastisk! Jag kan inte låta bli att dela med mig för jag bara önskar att alla ska få uppleva den kärlek, nåd, lycka och förvandling som jag upplevt/upplever!
2011 2012
Ja ni kära vänner... Vilket år det har varit. Så mkt negativt och så mkt positivt... Det har hänt så mkt det här året, jag har kännt så mkt och 2011 har fått betyda så mkt så att sammanfatta det känns som att försöka trycka ner för mkt skumgummi i en burk utan lock - det flödar bara över helt enkelt! (Inte den bästa bilden men ni fattar :P) Året började otroligt bra med den bästa resan så här långt till världens bästa flicka i Australien!!! Annars bestod de första månaderna av mycket frustration, längtan, besvikelse, förvirring och smärta men Gud bar mig igenom också de jobbigaste dagarna... Dagar då jag ifrågasatte Honom, beskyllde Honom för mina problem och sårade Honom genom att tvivla på Hans kärlek, godhet och tillräcklighet... Han ledde mig igenom våren och sommaren och nu när jag ser tillbaka kan jag se hur 2011 blev bättre och bättre :) Våren var inte enbart dålig dock ;) Jag fick ju ett fantastiskt sista halvår med alla vänner i skolan (känns fortfarande så konstigt att inte träffa dem varje vecka...), Hannah kom hem (:D), jag lyckades ta mig igenom alla kurser, genomförde ett roligt o tydligen rätt bra projektarbete med världens bästa Linnea :D och tog studenten!!! :D Bara det är ju helt otroligt! Som jag hade längtat efter den dagen och som den levde upp till förväntningarna :) Wow... Känslorna stormar inom mig när jag tänker på den nu. Det fanns så mkt lättnad över att vara färdig, så mycket förväntan inför framtidens frihet, så otroligt mkt kärlek och glädje från/över alla makalösa människor som älskar mig så mkt att de ville göra dagen perfekt!! Sen fanns det samtidigt vemod över att skiljas och rädsla o osäkerhet inför att börja sitt eget liv i framtiden o oro över val som skulle tas och forma resten av livet... Det blev en dag jag aldrig skulle byta bort men gärna uppleva igen idag med den större tryggheten o glädjen jag äger idag :)
Sommaren blev sedan väldigt seg men gick ändå alldeless för fort! Jobbet tog så mkt tid men trots att jag inte trivdes så bra då har jag samtidigt nu så många positiva minnen av sommaren 2011. Det var mycket "jag och Gud-tid" i bilen till o från jobbet, mycket musik (Taylor <3 :P) och känslan av att framtiden var fri, att den var min och att den skulle komma att bli bättre än åren som gått låg som ett par varma armar om mitt hjärta <3
Sedan kom krisen mitt i allt :P Jag som hade planerat och bestämt allt... Jag som skulle till NZ och gå min efterlängtade Worship DTS, jag som kämpat med ansökningar, formulär, blivit antagen, bokat flyg och planerat allt - jag började känna hur den drömmen bara dog inom mig... Men allting var ju klart, jag skulle ju göra det här! Så jag låtsades inte om det, förklarade bort det som tvivel/rädsla tills jag till sist inte såg hur jag skulle kunna åka dit med någon form av glädje men samtidigt inte kunde se en väg ut, att "slippa undan" det... Så hamnade jag på ett möte på Europakonferensen (en av få treledighetshelger :P) där Jocke Lundqvist kliver upp på scenen och förklarar hur bra LOBC är och att det bästa man kan göra året efter gymnasiet är att ge det åt Gud o att LOBC är ett otroligt bra sätt att göra det (o allt detta visste jag redan men jag trodde inte jag ville dit/hit :P) och sa något i stil med: "Så om du inte vet vad du ska göra i höst - kom hit! Och vet du redan vad du ska göra - skit i det och kom hit ändå ;)" och det träffade verkligen som en knytnäve i magen! Helt plötsligt såg jag ett alternativ jag aldrig riktigt tagit på allvar och insåg att jag ville ta det... Jag minns att jag tänkte typ: "Gud?! Vad händer? Är det här till mig? Är du seriös?! Kan jag? Får jag? Jag vill!!" :P På det följde krisveckan ;P Jag terroriserade stackars Hannah som var den enda jag vågade prata med eftersom jag kände mig så korkad och misslyckad och förvirrad tills jag till slut kom fram till att Gud gav mig ett öppet val: NZ var ok o Han skulle vara där med mig o göra grymma saker men Han såg att jag inte var redo/inte ville dit och gav mig LOBC som ett minst lika bra alternativ och sa att det också var ok :) Och jag valde LOBC och jag har inte ångrat mig en enda dag sen dess!! Det i sig är ett mirakel kan jag ju bara säga! Det är helt otroligt! Att komma hit innebar att gå en "vanlig" svensk bibelskola (ngt jag nästan lovat mig själv att inte göra), att cykla (!) varje dag (ngt jag avskyr!!!), att inte gå heltid eller bo med eleverna men ändå lyckas lära känna folk i en klass på 100 elever där jag inte kände någon innan (!) - hjälp! För att inte tala om skammen i att berätta för alla att jag ångrat mig o "hört fel" från Gud tidigare (gått för långt utan Honom...) och ha slösat bort 10000 på en flygbiljett och hemskheten i att lämna Matilda i sticket (det är det jag alltid kommer ångra mest... ngt jag är så ledsen för...). Inte var det vidare lätt att komma hit o värre blev det :P Tur att jag inte insåg hur jobbigt det skulle bli när jag åkte hit för då hade jag vänt ;P Jag tror att alla som gått en bibelskola eller DTS vet vad jag menar... Det finns så många saker som är tuffa, alla nya människor, boende, jobb, pengar, lektionerna, ensamheten i vad man går igenom, allt Gud jobbar med i en, alla utmaningar att "kliva ur båten", saknaden av "hemma" o så mkt mer! Att stå på egna ben i en helt ny miljö med nya människor och nya erfarenheter är skrämmande men Gud har verkligen varit med!
Jag hade ett långt samtal med min moster häromdan om allt Gud gjort den här hösten och igår hos Emma satt hon och jag och pratade lite om det också och jag är så förundrad... Jag har svårt att sätta ord på det, på tacksamheten, förändringen, insikterna, miraklerna, kärleken, glädjen...allt! Det finns ett ord som sammanfattar den här hösten i Uppsala och det är GUD! (Hjärtat bubblar och tårarna skjuter upp i ögonen när jag skriver detta) Hans kärlek, omsorg, uppmuntran, kraft, förvandling, varsamhet, nåd, glädje, precision, sanning och bara den fantastiska person Han är är orsaken till allt det goda som skett i mitt liv, som jag fått uppleva och se i och genom mig och allt som hänt med mig <3 Det är Hans verk <3 Åh... Jag kan verkligen inte beskriva det för er, mitt hjärta håller på att spricka men inga ord kan förklara det - det är Gud... Inte ens flera timmars skrivande här på bloggen skulle göra det rättvisa, för en gångs skull vill jag inte skriva det här för bara ord kan inte förklara det, för en gångs skull är min verklighet för bra för att slösas på papper!!! :D För en gångs skull gråter jag av glädje och tacksamhet o lättnad o trygghet när jag skriver här! :D <3
Och, nej, mitt liv är inte perfekt... Det är inte ens lätt! Det är skitsvårt på massa sätt. Jag har inget jobb o pengarna kommer inte räcka nästa månad om inget händer snart, jag saknar mina vänner där hemma och avskyr att känna hur jag glider ifrån folk o tappar kontakten bara för att jag vill ge mitt allt här, jag bär på känslor o tankar jag inte kan dela med någon, Gud känns inte alltid lika nära, jag gör fortfarande misstag varje dag och ibland ser det ut som jag är en sämre människa än när jag kom hit... Listan kan göras lång men vet du va? Så funkar det här livet! Livet är inte lätt, jag kommer aldrig bli perfekt och det kommer alltid komma svåra saker som gör ont o får mig att tvivla men jag VET en liten liten del av vad Gud gjort i mitt liv den här hösten och det räcker för att jag ska vilja jubla av glädje!!! Jag skulle vilja springa runt i ösregn och bara hoppa, skrika och dansa och jag skulle känna mig som världens vackraste, renaste, friaste, lyckligaste flicka där jag dansade runt med min drömprins!!!! :D Jag kan först nu börja se vad Han har gjort i höst men även hur mitt livs svåraste tider har vänts till något otroligt positivt! Hur mobbingen/utfrysningen på lågstadiet och avsaknaden av kristna kompisar som båda har varit fruktansvärt sårande har gjort mig till den jag är idag, har gett mig en tillit till Gud, en närmare relation till Honom och en säkerhet i min egen tro och mitt värde i Gud som jag inte hade haft annars <3 Och jag är bara så tacksam... <3
2012 ska bli mitt och Guds år! Det har Han och jag lovat varandra <3 Det ska bli vårt år av glädje, kärlek, intimitet, seger, frid och äkta glädje!!! Det här året ska verkligen bli det bästa året hitills och det ska vara ett år där jag får vara lycklig på djupet vad som än händer och där Gud får vara "onödigt god" och ALLT som jag behöver! <3
"I am speechless, I'm astonished and amazed. And I am speechless in your presence now. You have shown us
A love that leaves us speechless..." - Steven Curtis Chapman
A love that leaves us speechless..." - Steven Curtis Chapman
Sen senast...
Alltså hjälp! Kära vänner, förlåt... Jag vet verkligen inte vad som hände med bloggandet!? Det bara föll igenom nånstans... Och jag tror att grejen är att när jag väl slutar blogga ofta så tar det sjukt lång tid innan jag plockar upp det igen, jag tappar lixom vanorna... ;) och den får jag svårt att hitta inspiration till att skriva ngt vettigt o meningsfullt o har jag inget sånt så vill jag inte skriva alls... Lite ond cirkel där eller nåt :P
Så... Vad har hänt sen sist... Mkt så klart som vanligt ;) Men fokus har nog kanske framförallt legat på jobb och att Gud är allt jag behöver :) Skulle jag sätta en rubrik på de senaste veckorna skulle den nog bli typ "Gud ger mig glädje och jobb i december". Inte för att jag fått jobb eller för att jag är lycklig hela tiden men det sammanfattar lixom tillvaron just nu väldigt bra :) Jag är grundläggande lyckligare än jag någonsin varit!!
äsch, hörrni. Nu har tiden sprungit ifrån mig igen... Måste gå, sorry :( Jag återkommer. Snart hoppas jag :) Kram på er!
Jul, jul, snart är det jul!! :D
Hej :) Jag inser att jag varit väldigt dåligt aktiv här den senaste veckan. Förlåt... Hoppas ni haft en bra vecka iaf o klarat er utan mina inlägg ;) Nej då, ni har säkert haft det toppen :) Min vecka har varit mkt upp och ner... Jag har ett par/tre saker som tar mkt energi och glädje just nu, varav den ena är att söka jobb o de andra två inte kommer nämnas på bloggen men Gud och jag är som vanligt på väg att ta oss igenom det tillsammans :) Men jag vill inte skriva ett halvdeppigt inlägg nu, det kanske kommer en annan dag men ta det inte så otroligt allvarligt i så fall... Jag är ju som jag sagt så många ggr en riktig känslomänniska så när jag är glad är jag verkligen glad men när jag mår dåligt mår jag tyvärr verkligen dåligt men jag kommer alltid igen :)
Det jag vill skriva om idag är det otroligt stora glädje och lycka som den här tiden på året alltid för med sig till mig :) Kära vänner - julen är på gång!!! Jag säger alltid att december är min favoritmånad o att jag älskar julen och pratar mig ofta varm om den men jag lyckas alltid glömma bort hur otroligt otroligt fantastiskt och underbart lycklig den gör mig!!! Lite julbelysning, julpynt eller en adventsljusstake kan helt och hållet förändra min dag! :D Jag kan bara inte låta bli att le och tom fnissa högt för det bara bubblar i mig - jag skojar inte, det kokar av lycka i mig när jag ser julpynt och alla vackra belysningar!!! Jag är så så lycklig att julen är i antågande, höstdepressioner är glömda, regnet bekymrar mig inte och mörkret blir nästan vackert för jag bara njuter av allt pynt som redan kommit upp och det som jag vet komma skall ;D Typ som idag när jag kom till skolan vid kvart över sju på morgonen (mötesvärd denna vecka igen) och det fortfarande var mörkt ute och jag möts av skimrande julbelysning längs hela taket på framsidan med två mini-julgranar av ljusslingor på vardera hörn och sen kommer in i entrén o ser alla julkulor, girlanger, glittret o allt annat fint som butiken o entrén pyntats med och sen fortsätter in i korridoren där taket nästan täcks av girlanger med glitter och en klädd julgran välkomnar mig längst ner i korridoren!! Åh, vad lycklig jag blev! Jag kunde inte låta bli att le stort o fånigt för mig själv och sucka av välbehag o beundran :) Det bubblade i mig o det gjorde resten av min dag så mkt bättre ;) Jag bara älskar det, så enkelt är det! ;)
Hoppas ni får uppleva en bråkdel av den glädje jag får av allt pynt här uppe, det lär komma mer lyriska inlägg ju närmare vi kommer årets höjdpunkt ;) Ta hand om er! Kram <3
Det jag vill skriva om idag är det otroligt stora glädje och lycka som den här tiden på året alltid för med sig till mig :) Kära vänner - julen är på gång!!! Jag säger alltid att december är min favoritmånad o att jag älskar julen och pratar mig ofta varm om den men jag lyckas alltid glömma bort hur otroligt otroligt fantastiskt och underbart lycklig den gör mig!!! Lite julbelysning, julpynt eller en adventsljusstake kan helt och hållet förändra min dag! :D Jag kan bara inte låta bli att le och tom fnissa högt för det bara bubblar i mig - jag skojar inte, det kokar av lycka i mig när jag ser julpynt och alla vackra belysningar!!! Jag är så så lycklig att julen är i antågande, höstdepressioner är glömda, regnet bekymrar mig inte och mörkret blir nästan vackert för jag bara njuter av allt pynt som redan kommit upp och det som jag vet komma skall ;D Typ som idag när jag kom till skolan vid kvart över sju på morgonen (mötesvärd denna vecka igen) och det fortfarande var mörkt ute och jag möts av skimrande julbelysning längs hela taket på framsidan med två mini-julgranar av ljusslingor på vardera hörn och sen kommer in i entrén o ser alla julkulor, girlanger, glittret o allt annat fint som butiken o entrén pyntats med och sen fortsätter in i korridoren där taket nästan täcks av girlanger med glitter och en klädd julgran välkomnar mig längst ner i korridoren!! Åh, vad lycklig jag blev! Jag kunde inte låta bli att le stort o fånigt för mig själv och sucka av välbehag o beundran :) Det bubblade i mig o det gjorde resten av min dag så mkt bättre ;) Jag bara älskar det, så enkelt är det! ;)
Hoppas ni får uppleva en bråkdel av den glädje jag får av allt pynt här uppe, det lär komma mer lyriska inlägg ju närmare vi kommer årets höjdpunkt ;) Ta hand om er! Kram <3
Ps 34
Jag var på cellgrupp ikväll, jag har för övrigt en otroligt fin cellgrupp med så många olika gåvor i så få men så fantastiska människor ;) Iaf, när vi sjöng o bad så blev jag bara så sugen på (Gud :P som vanligt talar Han lite diskret men uppmanande) att läsa ngt om lovsång i Psaltaren. Jag tänkte gå till de sista Psalmerna för det är mkt lovsång där men på sidan jag slår upp står Psalm 34 o jag tittade på den o var såld! Jag har säkert läst den många ggr förut men ikväll var det som att Gud hade skrivit den just till mig eller som att jag hade skrivit den till Honom. Den är bara så perfekt! Läs den så ska jag förklara sen:
2 Jag vill alltid välsigna HERREN, hans lov skall ständigt vara i min mun.
3 Min själ skall berömma sig av HERREN,
de ödmjuka skall höra det och glädja sig.
4 Lova med mig HERREN, låt oss tillsammans upphöja hans namn!
5 Jag sökte HERREN och han svarade mig,
ur all min förskräckelse räddade han mig.
6 De som ser upp till honom strålar av fröjd,
deras ansikten behöver ej rodna av blygsel.
7 Här är en betryckt som ropade och HERREN hörde honom,
han räddade honom ur all hans nöd.
8 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som fruktar honom,
och han befriar dem.
9 Smaka och se att HERREN är god. Salig är den människa
som flyr till honom.
10 Frukta HERREN, ni hans heliga, de som fruktar honom lider ingen brist.
11 Unga lejon lider nöd och hungrar, de som söker HERREN saknar ej något gott.
Ju mer jag umgås med Gud, ju mer vill jag välsigna Honom jämt och ju mer jag lär känna Honom desto oftare sjunger det inombords o jag kan bara inte låta bli att lova Honom. O jag vill inte berömma mig över ngt jag har gjort eller kan göra, jag vill berömma mig av Honom som kan allt o som är störst o bäst o allt!! De som tror på Honom o som också vill upphöja Honom o inte sig själva de förstår, ser, hör och blir glada över det :) De lovar Herren med mig och tillsammans upphöjer vi Hans namn! Detta uttrycker också min längtan att få leda människor i tillbedjan, att få uppmana/uppmuntra dem o gå inför Hans tron tillsammans med dem.
Jag sökte Honom verkligen med alla mina rädslor, all min fruktan, alla mina problem, mina synder, mina tvivel, min smärta och Han räddade mig!!! Vers 6 är ju ändå nästan den bästa, så otroligt sant!!! Verkligen målet, drömmen, det bästa i mitt liv - att se på Honom, det går inte att låta bli att stråla av glädje! Om jag nån gång går omkring o ler för mig själv eller skrattar mig igenom en hel lovsång eller inte kan sluta le o ser lite fånig ut - då kan ni va rätt säkra på att jag o Gud har ett moment ;) Ett sånt ögonblick när vi båda inte kan sluta stråla av glädje o fröjd över att vi har varandra o det privilegie den relationen är <3 O något jag håller på att lära mig mer o mer är att jag aldrig behöver blygas eller skämmas inför Honom eller inför andra för Honom. Aldrig nånsin vill jag skämmas för Gud eller rodna i blygsel över att jag är Hans! O inför Honom är jag helt ren o behöver aldrig skämmas eller vara blyg, Han är min o jag är Hans <3 Jag var betryckt av rädslor, tomhet, synder, tvivel o massa annat skit men Gud har räddat mig o Han fortsätter göra det om o om igen! Han räddar mig ur all min nöd, varje gång, varje dag :) Hans änglar inte bara tittar till mig nån gång ibland utan de t.o.m. slår läger runt mig för att beskydda o bevara mig och Han befriar mig. Här kommer även Gudsfruktan in o den är så viktig o hörreni, det handlar INTE om rädsla, det handlar om den djupaste vördnad och respekt - kärlek! Och jag vill aldrig tappa den respekten o vördnaden för Han är allsmäktig, helig, ren, väldig, bara känn på orden - Han inger en djup respekt samtidigt som Han är min Pappa, kärleken själv som jag kan springa fram till o kasta mig på o gråta ut hos utan den minsta rädsla för att bli bortvisad eller nerknuffad. Han är god, jag har smakat o sett det o jag gör det gärna igen varje dag om jag får :P o det får jag! :) O jag kan fly till Honom, Han finns alltid där o beskyddar mig, tröstar, hjälper, styrker, läker, älskar... Jag är helig i Honom o jag fruktar Honom och respekterar Honom så djupt o litar till 100% på Honom för jag vet att Han ÄR god, rättfärdig och att Han älskar mig helt o fullt. Han förtjänar min respekt o vördnad o kärlek. Och jag lider ingen brist för jag har Honom och i Honom har jag ALLT! Allt jag behöver, önskar och tillfredställs av. Jag saknar inget gott i Honom för Han äger allt o jag har del av det i Honom :) Han är bara bäst helt enkelt, så är det bara, du kan säga precis vad du vill om Honom eller mig eller nåt annat - jag vet ändå att Han ÄR bäst!
Så Ps 34 vänner, otroligt bra! Perfekt för denna kväll :) Gud är god, varje dag, oavsett hur jag känner mig ;) För vet ni va? Tro det eller ej men Gud har inga dåliga dagar! :O svårt att tro va? Men det är sant. Han vaknar inte en dag (för Han sover ju inte :P) o suckar tungt o tänker "nej, idag får de klara sig själva, jag tar ledigt, jag är så trött på dom! De bara misslyckas hela tiden och ropar på hjälp jämt o tjatar o tjatar om samma saker hela tiden... Jag orkar inte idag, jag vill inte idag... Jag tar en paus!" Nej, Han är densamme varje dag o Han ÄR god, kärlek, nådefull, rättfärdig, glädje, styrka, mäktig, störst, etc... Han är...
Så, när du vaknar imorrn bitti kan du va säker på att Gud spricker upp i ett leende i himmelen och säger "God morgon mitt älskade barn :) Hoppas du sovit gott, jag är så glad att du är vaken, jag har planerat en toppendag åt dig, bara häng på mig så ska vi ha en fantastisk dag tillsammans!"
Sov nu så gott, det ska jag göra iaf ;) O försök komma ihåg Honom imorrn bitti o kanske ge Honom ett leende tillbaka eller åtminstone säga "morrn", då blir Han ännu gladare :) Kram på er!
2 Jag vill alltid välsigna HERREN, hans lov skall ständigt vara i min mun.
3 Min själ skall berömma sig av HERREN,
de ödmjuka skall höra det och glädja sig.
4 Lova med mig HERREN, låt oss tillsammans upphöja hans namn!
5 Jag sökte HERREN och han svarade mig,
ur all min förskräckelse räddade han mig.
6 De som ser upp till honom strålar av fröjd,
deras ansikten behöver ej rodna av blygsel.
7 Här är en betryckt som ropade och HERREN hörde honom,
han räddade honom ur all hans nöd.
8 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som fruktar honom,
och han befriar dem.
9 Smaka och se att HERREN är god. Salig är den människa
som flyr till honom.
10 Frukta HERREN, ni hans heliga, de som fruktar honom lider ingen brist.
11 Unga lejon lider nöd och hungrar, de som söker HERREN saknar ej något gott.
Ju mer jag umgås med Gud, ju mer vill jag välsigna Honom jämt och ju mer jag lär känna Honom desto oftare sjunger det inombords o jag kan bara inte låta bli att lova Honom. O jag vill inte berömma mig över ngt jag har gjort eller kan göra, jag vill berömma mig av Honom som kan allt o som är störst o bäst o allt!! De som tror på Honom o som också vill upphöja Honom o inte sig själva de förstår, ser, hör och blir glada över det :) De lovar Herren med mig och tillsammans upphöjer vi Hans namn! Detta uttrycker också min längtan att få leda människor i tillbedjan, att få uppmana/uppmuntra dem o gå inför Hans tron tillsammans med dem.
Jag sökte Honom verkligen med alla mina rädslor, all min fruktan, alla mina problem, mina synder, mina tvivel, min smärta och Han räddade mig!!! Vers 6 är ju ändå nästan den bästa, så otroligt sant!!! Verkligen målet, drömmen, det bästa i mitt liv - att se på Honom, det går inte att låta bli att stråla av glädje! Om jag nån gång går omkring o ler för mig själv eller skrattar mig igenom en hel lovsång eller inte kan sluta le o ser lite fånig ut - då kan ni va rätt säkra på att jag o Gud har ett moment ;) Ett sånt ögonblick när vi båda inte kan sluta stråla av glädje o fröjd över att vi har varandra o det privilegie den relationen är <3 O något jag håller på att lära mig mer o mer är att jag aldrig behöver blygas eller skämmas inför Honom eller inför andra för Honom. Aldrig nånsin vill jag skämmas för Gud eller rodna i blygsel över att jag är Hans! O inför Honom är jag helt ren o behöver aldrig skämmas eller vara blyg, Han är min o jag är Hans <3 Jag var betryckt av rädslor, tomhet, synder, tvivel o massa annat skit men Gud har räddat mig o Han fortsätter göra det om o om igen! Han räddar mig ur all min nöd, varje gång, varje dag :) Hans änglar inte bara tittar till mig nån gång ibland utan de t.o.m. slår läger runt mig för att beskydda o bevara mig och Han befriar mig. Här kommer även Gudsfruktan in o den är så viktig o hörreni, det handlar INTE om rädsla, det handlar om den djupaste vördnad och respekt - kärlek! Och jag vill aldrig tappa den respekten o vördnaden för Han är allsmäktig, helig, ren, väldig, bara känn på orden - Han inger en djup respekt samtidigt som Han är min Pappa, kärleken själv som jag kan springa fram till o kasta mig på o gråta ut hos utan den minsta rädsla för att bli bortvisad eller nerknuffad. Han är god, jag har smakat o sett det o jag gör det gärna igen varje dag om jag får :P o det får jag! :) O jag kan fly till Honom, Han finns alltid där o beskyddar mig, tröstar, hjälper, styrker, läker, älskar... Jag är helig i Honom o jag fruktar Honom och respekterar Honom så djupt o litar till 100% på Honom för jag vet att Han ÄR god, rättfärdig och att Han älskar mig helt o fullt. Han förtjänar min respekt o vördnad o kärlek. Och jag lider ingen brist för jag har Honom och i Honom har jag ALLT! Allt jag behöver, önskar och tillfredställs av. Jag saknar inget gott i Honom för Han äger allt o jag har del av det i Honom :) Han är bara bäst helt enkelt, så är det bara, du kan säga precis vad du vill om Honom eller mig eller nåt annat - jag vet ändå att Han ÄR bäst!
Så Ps 34 vänner, otroligt bra! Perfekt för denna kväll :) Gud är god, varje dag, oavsett hur jag känner mig ;) För vet ni va? Tro det eller ej men Gud har inga dåliga dagar! :O svårt att tro va? Men det är sant. Han vaknar inte en dag (för Han sover ju inte :P) o suckar tungt o tänker "nej, idag får de klara sig själva, jag tar ledigt, jag är så trött på dom! De bara misslyckas hela tiden och ropar på hjälp jämt o tjatar o tjatar om samma saker hela tiden... Jag orkar inte idag, jag vill inte idag... Jag tar en paus!" Nej, Han är densamme varje dag o Han ÄR god, kärlek, nådefull, rättfärdig, glädje, styrka, mäktig, störst, etc... Han är...
Så, när du vaknar imorrn bitti kan du va säker på att Gud spricker upp i ett leende i himmelen och säger "God morgon mitt älskade barn :) Hoppas du sovit gott, jag är så glad att du är vaken, jag har planerat en toppendag åt dig, bara häng på mig så ska vi ha en fantastisk dag tillsammans!"
Sov nu så gott, det ska jag göra iaf ;) O försök komma ihåg Honom imorrn bitti o kanske ge Honom ett leende tillbaka eller åtminstone säga "morrn", då blir Han ännu gladare :) Kram på er!
Vardagsglimtar
De varma (bokstavligt talat :P) glimtarna som gjorde min fredagskväll:
- Skjuts i en "varm" bil från LO till centrum och tillbaka
- Ett varmt handslag av en stupfull men ändå respektfull britt
- Livemusik på en akustisk gitarr som ekade mellan väggarna på stortorget
Saker som gör min vardag lite lättare o som bara får det att bubbla till av lycka över Guds enorma omsorg <3
How far I've come
Jag hittade ett inlägg jag skrev förra sommaren som fångade min uppmärksamhet:
"Jag sitter här med en välbekant men samtidigt konstig känsla... Känslan av att något saknas... Det är en känsla jag önskar att jag inte kände, jag önskar att jag kunde vara nöjd med allt jag har men jag längtar efter något mer och det skrämmer mig... Jag vet att det bara är mina känslor som rusar men ibland är de svåra att ignorera.
Ensamheten smyger sig på och hela jag ropar efter en varm och trygg famn med ett par starka armar som håller om mig och en mjuk röst som dränkt av kärlek viskar att allt kommer bli bra, att jag inte är ensam och att jag är älskad-precis som jag är... Någon som gör ett "jag" till ett "vi", som jag alltid kan prata med, som alltid finns där... Någon som tar hand om mig, pysslar om mig, bryr sig om mig och gör saker för mig bara för att visa hur mycket jag betyder och för att jag ska slippa. Någon som ger mig platsen där det inte drar eller lånar mig sin jacka för att jag ska slippa frysa. Någon som sätter mig först, är lyhörd för vad jag behöver och vill och som gör allt för att göra min dag bättre. Någon som blir lycklig av att bara se mig le, som inte kan se någon av mina skönhetsfläckar utan tycker jag är den vackraste flickan på hela jorden. Någon som skriver ett långt kärleksbrev och skickar det på posten trots att vi pratar varje dag för att påminna mig om hur underbar, älskad och behövd jag är bara för att jag behöver det. Någon att krypa till intill och bara slappna av hos... Någon som pillar i mitt hår, ger mig en massage eller bara smeker över min hud bara för att jag njuter av det-utan att kräva något tillbaka...
För det är kärlek för mig, en snäv men sann bild av kärlek och det är vad jag längtar efter en kall och regnig och ensam dag som denna..."
Jag är så otroligt glad att jag idag kan säga att jag inte har den där känslan :) Idag vet jag att Gud är nog för jag har upplevt mer av Honom än jag hade då och jag har gett Honom mer av mig än jag hade då och jag är helt säker på att Han är det/den enda jag behöver! Det är en fantastisk känsla ska ni veta, spec när jag så ofta levt med denna "längtan" jag skrev om här ovan och känt mig otillräcklig... Jag har inte känt mig hel o jag har alltid trott att jag behövde en kille för att bli hel men det är ju bara helt (:P) fel! En man kommer aldrig att kunna göra mig hel, det kan bara Gud. Och ingen man förtjänar ngn som inte är hel i sig själv med Gud :) Jag måste älska mig själv o veta vem jag är i Gud o vara tillfredställd i Honom innan jag kan älska en man på det sätt han förtjänar. Visst har jag börjat fatta lite va? ;) Jag är inte så dum ibland ni ;) nej, men, all cred till Gud som vanligt :P Jag säger inte att jag gett upp drömmen om att få privilegiet att dela livet med en man men jag kan med glädje o stolthet säga att jag skulle vara ok även om det inte hände för Gud är nog :) Det är otroligt befriande att kunna lägga ner den rättigheten som jag så krampaktigt hållit fast vid de senaste åren och trots att det är svårt så kan jag iaf numera se när jag är på väg att slita tag i den igen och istället be Gud om hjälp att lägga ner den en en gång. Han är så fin, min Gud <3
"Jag sitter här med en välbekant men samtidigt konstig känsla... Känslan av att något saknas... Det är en känsla jag önskar att jag inte kände, jag önskar att jag kunde vara nöjd med allt jag har men jag längtar efter något mer och det skrämmer mig... Jag vet att det bara är mina känslor som rusar men ibland är de svåra att ignorera.
Ensamheten smyger sig på och hela jag ropar efter en varm och trygg famn med ett par starka armar som håller om mig och en mjuk röst som dränkt av kärlek viskar att allt kommer bli bra, att jag inte är ensam och att jag är älskad-precis som jag är... Någon som gör ett "jag" till ett "vi", som jag alltid kan prata med, som alltid finns där... Någon som tar hand om mig, pysslar om mig, bryr sig om mig och gör saker för mig bara för att visa hur mycket jag betyder och för att jag ska slippa. Någon som ger mig platsen där det inte drar eller lånar mig sin jacka för att jag ska slippa frysa. Någon som sätter mig först, är lyhörd för vad jag behöver och vill och som gör allt för att göra min dag bättre. Någon som blir lycklig av att bara se mig le, som inte kan se någon av mina skönhetsfläckar utan tycker jag är den vackraste flickan på hela jorden. Någon som skriver ett långt kärleksbrev och skickar det på posten trots att vi pratar varje dag för att påminna mig om hur underbar, älskad och behövd jag är bara för att jag behöver det. Någon att krypa till intill och bara slappna av hos... Någon som pillar i mitt hår, ger mig en massage eller bara smeker över min hud bara för att jag njuter av det-utan att kräva något tillbaka...
För det är kärlek för mig, en snäv men sann bild av kärlek och det är vad jag längtar efter en kall och regnig och ensam dag som denna..."
Jag är så otroligt glad att jag idag kan säga att jag inte har den där känslan :) Idag vet jag att Gud är nog för jag har upplevt mer av Honom än jag hade då och jag har gett Honom mer av mig än jag hade då och jag är helt säker på att Han är det/den enda jag behöver! Det är en fantastisk känsla ska ni veta, spec när jag så ofta levt med denna "längtan" jag skrev om här ovan och känt mig otillräcklig... Jag har inte känt mig hel o jag har alltid trott att jag behövde en kille för att bli hel men det är ju bara helt (:P) fel! En man kommer aldrig att kunna göra mig hel, det kan bara Gud. Och ingen man förtjänar ngn som inte är hel i sig själv med Gud :) Jag måste älska mig själv o veta vem jag är i Gud o vara tillfredställd i Honom innan jag kan älska en man på det sätt han förtjänar. Visst har jag börjat fatta lite va? ;) Jag är inte så dum ibland ni ;) nej, men, all cred till Gud som vanligt :P Jag säger inte att jag gett upp drömmen om att få privilegiet att dela livet med en man men jag kan med glädje o stolthet säga att jag skulle vara ok även om det inte hände för Gud är nog :) Det är otroligt befriande att kunna lägga ner den rättigheten som jag så krampaktigt hållit fast vid de senaste åren och trots att det är svårt så kan jag iaf numera se när jag är på väg att slita tag i den igen och istället be Gud om hjälp att lägga ner den en en gång. Han är så fin, min Gud <3
