inemmasheart

Många dagar känner jag mig som flickan på den här bilden (det är min lillasyster Maria men det är inte så viktigt just nu...) - ensam  och liten i denna stora, hemska och skrämmande värld. Och jag är lik den här flickan på många sätt, hon ser ut som en riktig tänkare där hon sitter och tittar ut över det irriterade havet utom räckhåll för dess vågor (än så länge) och sådan är jag med. Beroende på hur man vill läsa av henne kan hon se antingen rädd eller fridfull ut. Ju mer jag ser på bilden, ju mer får jag ut av den men till slut ser jag mest hopp och frid i den här bilden. När jag ser den ljusa himlen öppna sig över henne där hon sitter uppkrupen i Guds hand vet jag är hon är trygg och att hon är precis där jag alltid vill vara och många gånger är utan att kunna se det...