Dagens titt in i mitt hjärta

Jag tror att jag har ett väldigt starkt samvete för det mesta... Det gäller inte riktigt allt men en hel del... Jag klarar inte av att vara elak mot folk - det går bara inte! En gång skämtade jag om en vän som väldigt ofta skämtar med/om folk - hon är ashärlig - om att hon var tjock... Jag ska berätta vad vi sa :) Hon hade just köpt en chokladboll när en av våra kompisar kom fram o frågade om han fick smaka o sen tog typ halva chokladbollen!? :P Då sa hon: Men hallå, hur ska jag nu kunna bli tjock? ;) Och då kommenterade jag för en gångs skull: "Du klarar dig nog bra ändå ;)" Hon blev förstås lite chockad för jag brukar aldrig säga sånt och efter att det hade spridits till typ alla i en vecka så mådde jag galet dåligt över det... En del av mig ångrar att jag sa det (och det var ändå snart ett år sen) men en del av mig känner att jag också måste få skoja med folk ibland utan att det ska innebära att jag hängs ut som elak... Varför ska folk få skämta om mig när inte jag får skämta tillbaka? Men jag hatar som sagt att säga elaka saker, jag vill ju verkligen inte såra nån... Jag undrar om det beror på att jag vet precis hur mkt ord kan såra... Jag har en känsla av att det skulle kunna vara så... Och kanske är det en bra sak, för då kanske jag kan undvika att såra folk och det är ju ngt bra. Men ibland känns det bara som ännu en av alla de saker som gör att jag håller tillbaka... Jag anses väldigt ofta som blyg och det är jag ju och folk säger att jag inte är bra på att släppa in folk... Men hur ska jag kunna göra det när jag inte kan skämta med folk som jag skämtar med nära vänner o familj utan att bli uthängd o må dåligt av det...? Hur ska jag kunna släppa in folk när det gör så ont? Varför ska jag bara släppa in folk utan något som helst löfte om att de inte skadar mig ännu mer...? Jag vet ju inte ens hur man gör... Hur släpper man in folk i sitt liv, på djupet - in i sitt hjärta? Det är aldrig nån som lärt mig det... Så när folk säger att jag inte släpper in folk gör det ont för jag försöker verkligen - jag vet bara inte hur man gör... kanske är det så svårt för mig eftersom min ABSOLUT största rädsla/fobi är att tränga mig på folk o vara oönskad... Då ör det svårt att veta vart gränsen går, hur mycket man ska jobba på en relation o hur mycket man kan berätta utan att det blir för mkt...?

Det var dagens titt in i mitt hjärta <3

Kommentarer
Postat av: Emma Staaf

Jag förstår verkligen hur du menar Emma! Jag hoppas rädslan släpper lite framöver, men jag tror de flesta som möter dig tycker om dig! :) Du är en härlig tjej!

2011-02-13 @ 15:12:44
URL: http://emmastaaf.blogg.se/
Postat av: linnea

Men mej har du inga problem att kalla både det ena och det andra.. Haha nejdå, jag gills inte. Och jag förstår hur du menar. Men jag tycker du är fin och bra som du är, alla är inte lika "på" som andra helt enkelt och det är meningen att vi ska vara olika :)

2011-02-16 @ 20:02:22
URL: http://linneastrands.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0