inemmasheart

För bra länge sen lovade jag en vacker flicka ett eget inlägg på min blogg, ett inlägg som bara skulle handla om henne för att beskriva den underbara person som tar upp stora delar av min dag ;) Det blev aldrig riktigt av, det var mycket som inte blev som det skulle - som jag önskade - och kanske har hon glömt det här redan men det har inte jag... Vi är lite som hund och katt, lite som syskon och jag är ledsen för att vi inte riktigt är lika nära varandra som vi brukade vara... Så mycket olika intressen och småtjafs har gjort att vi glidit lite längre ifrån varandra och det ångrar jag. Men nu ska jag sluta klaga och istället berätta och denna toppentjej! :)

Hon är rätt otrolig faktiskt, hon är rolig, vacker, väldigt söt, bjuder så mycket på sig själv, bryr sig om andra och hon är faktiskt väldigt smart - även om hon ibland tvivlar på det ;) Hon är en stor anledning till att jag klarat av alla långa skoldagar, jobbiga spanskalektioner, förvirrande kemilektioner och mördande fysiklektioner ;D Hon har fått mig att ta lite lättare på saker, att inte vara felfri, att det inte händer så mycket om man kommer försent till ett par lektioner och att alla lektioner inte är nödvändiga :) Hon har fått mig att släppa loss lite, att våga leva och ta vara på det som är viktigt - det som betyder något - att prioritera mera rätt helt enkelt ;) Hon har tagit hand om mig, umgåtts med mig, spenderat tid med mig och det har gjort att hon lärt känna mig bättre än många av mina andra vänner. Hon betyder mycket för mig och trots att vi är så olika och bråkar nästan som syskon så är jag otroligt lycklig över att hon är min vän...

Tack Linnea <3

I <3
E <3

Kom på att jag glömt de här underbara personerna :) Personer som jag verkligen uppskattar otroligt mycket och mår väldigt bra av att spendera tid med... De kan få mig att känna mig otroligt älskad och det händer ju inte varje dag ;) så tack... <3

Jag har velat skriva här sen alla hjärtans dag men det har inte blivit av... Jag prioriterar vissa saker och personer betydligt högre än bloggen... Men nu tänkte jag att jag kan skriva mina tankar lite :)

Alla <3-ans dag fick mig att komma ihåg folk som betyder mycket för mig... Och det fick mig att tänka till. För det är inte alltid så enkelt som att de människor jag känner bäst, älskar mest är dem som ligger på mitt hjärta/som rör vid mig... Det finns personer som verkligen rör vid mig, som på något sätt nästan gör ont i mig - personer som jag inte ens känner så väl egentligen... Sen finns det så klart folk jag älskar och står riktigt nära och som rör vid mitt hjärta...

Jag vill passa på att nämna dem här idag... Jag kommer inte skriva ut deras namn, bara första bokstaven och det gör jag inte för att göra folk nyfikna, det känns bara bäst så...

L <3
E <3
A <3
H <3
V <3
L <3
C <3

Det kan hända att jag kommer på flera så småningom och då kommer det antagligen dyka upp inlägg med bara den bokstaven och ett hjärta... :)

Sov nu så gott och ha ett bra sportlov :) Kramar <3

Jag tror att jag har ett väldigt starkt samvete för det mesta... Det gäller inte riktigt allt men en hel del... Jag klarar inte av att vara elak mot folk - det går bara inte! En gång skämtade jag om en vän som väldigt ofta skämtar med/om folk - hon är ashärlig - om att hon var tjock... Jag ska berätta vad vi sa :) Hon hade just köpt en chokladboll när en av våra kompisar kom fram o frågade om han fick smaka o sen tog typ halva chokladbollen!? :P Då sa hon: Men hallå, hur ska jag nu kunna bli tjock? ;) Och då kommenterade jag för en gångs skull: "Du klarar dig nog bra ändå ;)" Hon blev förstås lite chockad för jag brukar aldrig säga sånt och efter att det hade spridits till typ alla i en vecka så mådde jag galet dåligt över det... En del av mig ångrar att jag sa det (och det var ändå snart ett år sen) men en del av mig känner att jag också måste få skoja med folk ibland utan att det ska innebära att jag hängs ut som elak... Varför ska folk få skämta om mig när inte jag får skämta tillbaka? Men jag hatar som sagt att säga elaka saker, jag vill ju verkligen inte såra nån... Jag undrar om det beror på att jag vet precis hur mkt ord kan såra... Jag har en känsla av att det skulle kunna vara så... Och kanske är det en bra sak, för då kanske jag kan undvika att såra folk och det är ju ngt bra. Men ibland känns det bara som ännu en av alla de saker som gör att jag håller tillbaka... Jag anses väldigt ofta som blyg och det är jag ju och folk säger att jag inte är bra på att släppa in folk... Men hur ska jag kunna göra det när jag inte kan skämta med folk som jag skämtar med nära vänner o familj utan att bli uthängd o må dåligt av det...? Hur ska jag kunna släppa in folk när det gör så ont? Varför ska jag bara släppa in folk utan något som helst löfte om att de inte skadar mig ännu mer...? Jag vet ju inte ens hur man gör... Hur släpper man in folk i sitt liv, på djupet - in i sitt hjärta? Det är aldrig nån som lärt mig det... Så när folk säger att jag inte släpper in folk gör det ont för jag försöker verkligen - jag vet bara inte hur man gör... kanske är det så svårt för mig eftersom min ABSOLUT största rädsla/fobi är att tränga mig på folk o vara oönskad... Då ör det svårt att veta vart gränsen går, hur mycket man ska jobba på en relation o hur mycket man kan berätta utan att det blir för mkt...?

Det var dagens titt in i mitt hjärta <3