inemmasheart

Saknad och längtan är två känslor som ganska mycket har dominerat mitt liv den senaste veckan... Det finn en hel del jag saknar och längtar efter och jag är väldigt ofta en känslomänniska :) Och kanske är det just något med hösten som får dessa känslor att vakna till liv. Att se löven dö, känna kylan komma krypande, se mörkret sänka sig, gå i det gråa höstregnet och längta bort - det får mig att sakna saker och längta bort från just hösten...

Jag har alltid trott att jag tyckte nästan lika mkt om alla årstider men den här sommaren/hösten har jag insett att det inte är sant, jag har faktiskt en rangordning ;)

1. Vintern!
2. Sommaren
3. Våren
4. Hösten

Jag tycker verkligen inte om hösten, den är kall, mörk, grå utan vinterns mysfaktor och högtider - den är utan hopp... Vintern är underbar! Kylan är i och för sig inte helt underbar men det vägs upp av myset, hoppet, lovet och högtiderna!

Jag bara älskar julen!!! Julen är lätt den bästa tiden på året, hela december lixom bygger upp inför den med julkalendrar (:P), önskelistor, adventsljus, pepparkaksbak, julmusik, lucia, välja/hugga gran, pynta, julgodis, köpa/slå in paket för att kulminera under de två dagarna - julafton och juldagen! I min familj firar vi nämligen jul båda dom dagarna ;D Ena dagen hos mormor & morfar och andra hos farmor & farfar. Sen efter just de två dagarna så har man tid att mysa med familjen och testa allt man fått. Sen har man några dagars lov innan det är dags för ännu en höjdpunkt - nyår! Jag har alltid gillat nyår för vi har alltid gjort något speciellt då, antingen har vi firat det med en annan familj, ätit god mat, skjutit upp raketer, mm eller så har vi åkt på konferens och firat med härliga möten, massa folk och Gud :)

Så nu de här 2-3 senaste veckorna har jag toklängtat efter december och allt underbart som händer då, jag kan nästa inte vänta - jag vill verkligen ha jul nu! ;) därför bjuder jag på en liten julsång i slutet av det här inlägget ;P




Något som jag har saknat otroligt mycket de senaste veckorna är små barn... Jag har alltid haft en del av mitt hjärta reserverad för de här små underbara varelserna och den platsen har oftast varit iaf delvis fylld... Den behöver vara fylld, den är en stor del av vem jag är... I den platsen har tex mina fyra kusiner funnits i tur och ordning :) Först David, sen Anna och Alva nästan samtidigt eftersom de är lika gamla och sen till sist Stina... Men nu har de blivit stora alla fyra... Till och med lilla Stina fyller snart hela fem år och är inte alls lika sugen på att bli buren, mysa och spendera tid tillsammans på ett sånt sätt som jag älskar nästan mer än någonting annat. Det är svårt för mig att beskriva vad som är grejen med riktigt små barn och vad som gör dem så speciella för mig... Jag tror det handlar om att få spendera riktig kvalitetstid med dem, tid där banden blir riktigt starka, där de låter mig ta hand om dem, bära dem och lära dem saker... När barn blir större, när de blir 3-4-5 år gamla så går de vidare från det stadiet till ett stadium där de inte vill sitta stilla/bli burna/leka lugna lekar utan istället vill springa omkring/leka ta/leka mamma-pappa-barn och där någonstan försvinner det som jag uppskattar allra mest. Det är inte så att jag inte tycker om barn som är äldre än 5 år - jag älskar barn, i alla åldrar! - men den kvalitetstiden som gör mig lyckligare än mkt annat växer de ifrån ungefär då...

Nu när mina kusiner blivit allt större har jag insett när jag har träffat dem att de har vuxit förbi den här spärren och därför lämnat en liten reserverad del av mitt hjärta tom. Självklart såg Gud det här, precis som Han alltid ser min längtan o mina behov, och han såg till att jag träffade andra barn som fick en varsin plats. Esmeralda, Alina och Ingrid föddes och jag fick chansen att träffa dem och vara en liten, liten del av deras liv :) Ingrid var den som fick betyda mest eftersom hennes underbara mamma Emma bjöd in mig hem till sig flera ggr och jag fick förmånen att hänga med henne och Ingrid. Det gav mig mer än jag förstod, jag åkte alltid därifrån med ett stort leende på läpparna och en underbar känsla som bara sådana små barn kan ge mig :) Hahaha, nu låter det som att Emma knappt märktes, men det gjorde hon verkligen - hon tog sig tid att prata med mig/behandlade mig som en jämlik vuxen människa och det betydde otroligt mkt! Jag är så otroligt tacksam för de eftermiddagarna! <3 Men, jag sa ju att jag saknar små barn i mitt liv och det är ju delvis sant... Emma fick jobb (helt underbart förstås ;)) och Ingrid började hos dagmamma och det innebar att tiden aldrig riktigt räckte till och därför har det inte riktigt blivit någon mer eftermiddag hemma hos dom... :) Jag träffar dom fortfarande i kyrkan rätt ofta o pratar o hänger med dom och det låter så hemskt när jag skriver det här... Det låter som att jag vill ha dom för mig själv, är besviken på att jag inte kan träffa dom lika ofta men det är inte alls så det är! Jag bara saknar att hänga med dom och den reserverade platsen i mitt hjärta är lixom inte helt fylld...

På radion häromdagen hörde jag en låt som alltid får mig att tänka på Emma och Ingrid och Luke :P Den finns också här nedanför nånstans ;)



Det här blev, precis som jag trodde, ett väldigt långt inlägg :P Det finns så många känslor i mig på hösten, och annars med kanske :P Så jag ska strax avsluta det men jag vill få med några saker sist som är de saker jag saknar/längtar mest efter förutom det jag just skrivit om :)



Det finns två personer som alltid kommer att ha en otroligt speciell plats i mitt hjärta och som är som min familj :) De är båda två som mina storasystrar, fast jag aldrig haft någon riktig storasyster ;) De är båda alldeless för långt ifrån mig just nu... Den ena har alltid bott för långt bort men hon har på något konstigt och underbart sätt lyckats vara en perfekt moster (och storasyster :P)... Det är självklart min enda och bästa moster Giggi jag pratar om! :D
Den andra kan ni nog också gissa er till, fatän hon spenderat 6+3 månader på andra sidan jorden har hon lyckats vara min perfekta storasyster och absolut bästa vän - HANNAH! :D Jag har som vanligt saknat dem den här veckan men jag har saknat dem lite axtra mkt i höstmörkret... <3



Till sist vill jag ge er tre bokstäver som symboliserar en av mina största drömmar för de närmsta åren och en stark längtan - DTS...

<3

//Emma