Tacksamhet...

Jag hade inte tänkt publicera det här förän senare men nu blev jag klar (jag blev väl så inspirerad :P) direkt så nu kör jag, läs så mkt ni orkar ;)

När jag skrev mitt förra inlägg kom jag att tänka på min förra ungdomsledare, David som nu är tillfällig pastor i min församling, och allt han fått betyda för mig... Jag har aldrig fått chansen att tacka honom ordentligt och jag tror aldrig han kommer att förstå hur mkt han betytt för mig genom de här åren... Han och Hannah är nog de två personerna som har fått betyda mest för min tro och mina värderingar, iaf sen jag träffade dom ;) Jag hade väl träffat David några gånger innan konfirmationen började 2006, jag visste vem har var o lite mer, men jag kände honom inte... Under det konfirmationsåret lärde jag mig otroligt mkt, inte det man vanligtvis brukar lära sig (bibelkunskap, det grundläggande), det jag lärde mig handlade om mina värderingar, äventyret man kan ha med Jesus, humorn som Gud har och så mkt mer! Det fick mig att inse att jag ville det här, på riktigt! Att man kan ha kul som kristen, att det finns andra i min ålder som tror samma sak som jag och att det finns så många människor omkring mig som vill hjälpa mig/stötta mig/bära mig :)

Efter det året döpte jag mig och började hänga i en av cellgrupperna och jag har nog aldrig blivit så glad och förvånad som när jag första gången kom dit - ASNERVÖS - och möts av en hel grupp människor som ser mig, är intresserade av mig och uppskattar mig :) Jag har aldrig slutat gå i den cellgruppen, alla gånger har det inte varit lika underbart, men det har lärt mig otroligt mkt om mig själv, Gud och människor omkring mig...

Så tillbaka till David ;) All gånger han undervisat, alla gånger han lett lovsång, alla gånger han satt sig ner och lyssnat på mig, frågat de svåra frågorna, lett mig till svar/beslut, alla gånger han uppmuntrat mig/sett nya gåvor i mig, de böcker han lånat mig, allt han har gjort är jag så otroligt tacksam för! Han är verkligen en stor anledning till att jag fortfarande är kristen och då och då plockar jag fram något smart han sagt (hur jobbigt det än är) och inser hur trög jag är ;) Alltså, jag vet inte hur många gånger jag har känt mig så otroligt korkad när han har pratat - inte för att han får mig att känna det - men saker han säger har en tendens att slå hål på alla mina konstiga idéer och sätta stopp för alla mina nedvärderande tankar om mig själv o Gud... Igår skrev jag om några frågor som en person ställt till mig, gissa vem det kan ha varit - jo, det var just David... ;) Han och Hannah har fått mig att inse att man inte måste ha alla svar, att man inte kan kontrollera Gud och att man inte finns några "måsten" i Guds nåd <3 Väääääldigt ofta glömmer jag bort/fötränger jag vad vi kommit fram till tillsammans men de finns alltid där för att påminna mig ;) Jag tror inte att de har en aning om det, men de är ett perfekt team - David är den som ställer de allra jobbigaste frågorna och som får mig att inse saker/förstå saker som jag desperat försökt förklara bort eller göra svårare än de är :P och Hannah finns alltid där för att påminna mig om just de sakerna som jag så lätt glömmer bort och för att peppa mig att kämpa lite till ;)

När nu David till slut har slutat som ungdomsledare känns det på ett sätt konstigt, tomt o lite sorgset samtidigt som jag är tacksam för att han varit kvar så länge som han faktiskt har, för att han kommer vara kvar i församlingen iaf ett tag till och glad för att han får gå vidare och kan hjälpa ännu fler. Vara en otrolig förebild för en hel församling och inte bara för oss ungdomar - för det är han verkligen :) Det här var mitt sätt att säga tack, jag kunde ha skrivit 10 ggr så mkt o i detalj beskrivit hur många ggr han hjälpt mig/lärt mig saker men det behövs inte - det kommer han iaf att få veta i himlen ;)

Over and out ;) <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0