Känslor
Vilken dag det har varit! OJ, jag vet inte vad jag ska skriva? Det har varit massa känslor och intryck och än är det inte slut ;)
Paneldebatten var otroligt bra! Jag är så nöjd! Jag tycker verkligen om när människor kan prata om vad de tycker och tänker med respekt för varandra (det gjorde de iaf oftast :P). Jag vet så otroligt lite om politik, allt jag vet är det som står på affischer, foldrar, mm och det mina föräldrar o vänner tycker och tror... Idag fick jag chansen att bilda mig en egen uppfattning och jag har nog bestämt vad jag ska rösta för :) Innan debatten övervägde jag rätt mkt att rösta blankt, men inte nu längre :) Nu blir det högern, troligtvis KD men kanske M... Killarna och tjejerna som debatterade var riktigt duktiga, iaf nästan alla :) Jag tyckte bäst om KD-killen, M-killen, MP-killen och S-tjejen för de både sa bra saker och var härliga :) Jag blir så otroligt glad när någon kan förklara politik för mig så att jag fattar vad de vill och jobbar för, inte vilket parti de hatar mest eller nån sorts tävling i att använda konstigast ord. Jag fick svar på en hel del av mina frågor idag och känner mig redo inför valet - mer debatter och politiker som faktiskt pratar med/till sina väljare på vanlig svenska!
Eftermiddagen bestog sen av många känslor där alla inte var lika positiva... Ilska, gråt (ok, det är ingen känsla men iaf ;)), irritation, uppror, uppgivenhet, övergivenhet och den där känslan av att inte vara förstådd...
Jag har levt större delen av mitt liv som en otroligt planerad människa-på gränsen till ett kontrollfreak-och jag är otroligt trött på det! Man kan inte alltid kontrollera allt, man kan inte alltid veta allt, ibland måste man bara våga chansa och släppa kontrollen, lita på att Gud fångar en om man faller och leva livet! Jag försöker mer och mer att göra spontana saker, mkt pga Linnea i min klass (som för övrigt ska få ett helt inlägg tillägnat sig ngn gång, underbara lilla flicka ;D) och Maggi & lite annat folk i kyrkan men väldigt ofta möts jag av ifrågasättande och "tusen frågor". Så när jag väl försöker släppa kontrollen och leva lite, släppa in folk i mitt liv utan att de måste planeras in i en lucka i kalendern och att jag måste få veta allt som kommer hända, så står någon där (det är lite olika vem det är) och frågar ut mig om allt som ska hända, alla risker, allt som skulle kunna hända och påpekar att jag kanske inte borde... Och helt plötsligt är det inte lika lätt att släppa taget och bara låta saker hända, lita på att mina vänner vill mig väl och att Gud har kontroll... Det gör mig så otroligt trött att hela tiden mötas av det... Så idag på eftermiddagen brast det lite när mamma och pappa sa nej till ngt jag planerat...
Så var det :) Ha en bra helg nu, vi hörs! KRAM
Paneldebatten var otroligt bra! Jag är så nöjd! Jag tycker verkligen om när människor kan prata om vad de tycker och tänker med respekt för varandra (det gjorde de iaf oftast :P). Jag vet så otroligt lite om politik, allt jag vet är det som står på affischer, foldrar, mm och det mina föräldrar o vänner tycker och tror... Idag fick jag chansen att bilda mig en egen uppfattning och jag har nog bestämt vad jag ska rösta för :) Innan debatten övervägde jag rätt mkt att rösta blankt, men inte nu längre :) Nu blir det högern, troligtvis KD men kanske M... Killarna och tjejerna som debatterade var riktigt duktiga, iaf nästan alla :) Jag tyckte bäst om KD-killen, M-killen, MP-killen och S-tjejen för de både sa bra saker och var härliga :) Jag blir så otroligt glad när någon kan förklara politik för mig så att jag fattar vad de vill och jobbar för, inte vilket parti de hatar mest eller nån sorts tävling i att använda konstigast ord. Jag fick svar på en hel del av mina frågor idag och känner mig redo inför valet - mer debatter och politiker som faktiskt pratar med/till sina väljare på vanlig svenska!
Eftermiddagen bestog sen av många känslor där alla inte var lika positiva... Ilska, gråt (ok, det är ingen känsla men iaf ;)), irritation, uppror, uppgivenhet, övergivenhet och den där känslan av att inte vara förstådd...
Jag har levt större delen av mitt liv som en otroligt planerad människa-på gränsen till ett kontrollfreak-och jag är otroligt trött på det! Man kan inte alltid kontrollera allt, man kan inte alltid veta allt, ibland måste man bara våga chansa och släppa kontrollen, lita på att Gud fångar en om man faller och leva livet! Jag försöker mer och mer att göra spontana saker, mkt pga Linnea i min klass (som för övrigt ska få ett helt inlägg tillägnat sig ngn gång, underbara lilla flicka ;D) och Maggi & lite annat folk i kyrkan men väldigt ofta möts jag av ifrågasättande och "tusen frågor". Så när jag väl försöker släppa kontrollen och leva lite, släppa in folk i mitt liv utan att de måste planeras in i en lucka i kalendern och att jag måste få veta allt som kommer hända, så står någon där (det är lite olika vem det är) och frågar ut mig om allt som ska hända, alla risker, allt som skulle kunna hända och påpekar att jag kanske inte borde... Och helt plötsligt är det inte lika lätt att släppa taget och bara låta saker hända, lita på att mina vänner vill mig väl och att Gud har kontroll... Det gör mig så otroligt trött att hela tiden mötas av det... Så idag på eftermiddagen brast det lite när mamma och pappa sa nej till ngt jag planerat...
Så var det :) Ha en bra helg nu, vi hörs! KRAM
Kommentarer
Trackback
