Jippie! Här är det ju!!! ;)
Jaaaaaaa!!! Jag hittade som av en slump det inlägg jag skrev förra gången och som jag blev så arg över att det försvann ;) Det är ju inte lika aktuellt längre och jag känner inte riktigt lika starkt för det men här kommer det:
"Det finns mkt jag blir trött på ibland! Just nu är det känslor som får mitt ogillande... Det kanske låter konstigt men vänta tills jag får förklara mig. Det är så här att jag är en väldigt känslosam människa på många sätt. Inte nödvändigtvis så att jag visar det för folk och börjar gråta hela tiden MEN det rör sig väldigt mkt känslor inom mig hela tiden och de formar den jag är, de beslut jag tar och hur jag mår... Men nu är det så här att känslor speglar inte alltid verkligheten, det är därför de kallas känslor och inte fakta, och ibland ljuger de för oss. Det kan kännas som en sak men vara en annan, saker kan misstolkas för att vi låter våra känslor driva oss att analysera sönder saker... Är ni med? Hoppas det för nu kommer problemet. Hur ska jag kunna veta vilka känslor som är bra och vilka som är dåliga? Jag vet ju så klart att hat och svartsjuka o sånt inte är bra men jag menar när samma känsla kan vara både bra och dålig, hur ska jag då veta? Bibeln säger flera ggr att vi inte ska låta våra hjärtan lura oss och att vi ska skydda dem och sånt och i kyrkan pratar man ofta om att inte lita på sina känslor utan luta sig på det man vet (bibeln, Gud, Hans kärlek, etc.). Men problemet är ju att Gud ofta talar genom känslor och ingivelser som att man känner att man borde ringa nån, säga nåt, be för nån, ge någon pengar, göra en bibelskola.... Massa saker säger Gud genom känslor och spec till mig efetrsom jag funkar bra med känslor MEN sen finns det massa känslor som bara finns där för att lura mig, eller?! Jag får det lixom inte att gå ihop... Jag vet inte hur jag ska kunna skilja dem åt. Sen finns det en till twist i det här... Det är att jag ibland får höra alltför ofta att ens känslor lurar en eller att man inte har rätt att känna vissa saker. Som tex att va arg på Gud och att ifrågasätta Honom, att känna sig sviken även fast man kanske inte är det, att inte känna hopp och glädje över ngt man ska känna det över - såna saker gör ont... Det finns få saker som är så personligt för mig som mina känslor och jag blir djupt sårad och förolämpad när folk säger att mina känslor inte är legitima - att jag alltså inte har rätt att känna vad jag känner! Vem på den här planeten, vem av alla männsikor med brister och fel, VEM har rätt att säga ¨t mig vad jag får och inte får känna!? Är det någonting jag inte kan kontrollera så är det väl mina känslor?! Jag kan ju så klart mindra mig själv från att agera utifrån dom som tex att skada nån pga hat, det skulle jag ju så klart aldrig göra, men ajg kan inte stoppa mina känslor... De finns där oavsett vad andra tycker... Och en stor del av min rädsla för att öppna mig för människor, prata om djupa saker ansikte mot ansikte, tror jag har sin grund just där - i det faktum att jag inte vågar riskera att någon ser in i mitt hjärta och sen har mage att säga att jag har fel känslor eller åsikter... Jag säger inte att jag har rätt i allt eller att jag har rätt att göra vad jag vill men jag HAR RÄTT att uttrycka mina rädslor, känslor och tvivel utan att bli trampad på!
Det var inte riktigt tänkt att inlägget skulle hamna här, jag antar att jag var mer upprörd över det här än jag trodde... Men det är verkligen ngt som påverkar mig som person på ett negativt sätt när jag inte kan uttrycka mitt inre som förvirrar sönder mig utan att bli ifrågasatt, utredd och dumförklarad. Det händer inte ofta men när det väl händer så gör det ont, sjukt ont! Det finns inget mer att blotta när jag visat mitt hjärtas insida, det finns inget skörare än så och det finns därför ingen som gör så ont och som ger en sådan rädsla..."
Ikväll var jag på en föreläsning om självkänsla och kom fram till, som så många andra, att min självkänsla är otroligt låg och det jag skrev i det här inlägget är ett starkt bevis på det. Men jag tror inte att det hjälper att såna här saker händer med jämna mellanrum för när man ligger ner så kommer man inte resa på sig bara för att någon sparkar på en... Är ni med på min jämförelse? Om någon som har dålig självkänsla försöker öppna sig för ngn och får en "spark" rakt i hjärtat så kommer inte det innebära att den personen reser sig upp och "tuffar till sig", nej, personen kommer ligga kvar och vänta tills smärtan avtar och sen försiktigt ställa sig upp och se till att inte göra sig så sårbar igen...
Det var dagens (och en annan dags) djupa tankar - tänk på att se och lyssna på människor och sparka INTE på nån som ligger ner, inte ens om du också ligger ner för tro mig, det hjälper inte...
Kram <3
"Det finns mkt jag blir trött på ibland! Just nu är det känslor som får mitt ogillande... Det kanske låter konstigt men vänta tills jag får förklara mig. Det är så här att jag är en väldigt känslosam människa på många sätt. Inte nödvändigtvis så att jag visar det för folk och börjar gråta hela tiden MEN det rör sig väldigt mkt känslor inom mig hela tiden och de formar den jag är, de beslut jag tar och hur jag mår... Men nu är det så här att känslor speglar inte alltid verkligheten, det är därför de kallas känslor och inte fakta, och ibland ljuger de för oss. Det kan kännas som en sak men vara en annan, saker kan misstolkas för att vi låter våra känslor driva oss att analysera sönder saker... Är ni med? Hoppas det för nu kommer problemet. Hur ska jag kunna veta vilka känslor som är bra och vilka som är dåliga? Jag vet ju så klart att hat och svartsjuka o sånt inte är bra men jag menar när samma känsla kan vara både bra och dålig, hur ska jag då veta? Bibeln säger flera ggr att vi inte ska låta våra hjärtan lura oss och att vi ska skydda dem och sånt och i kyrkan pratar man ofta om att inte lita på sina känslor utan luta sig på det man vet (bibeln, Gud, Hans kärlek, etc.). Men problemet är ju att Gud ofta talar genom känslor och ingivelser som att man känner att man borde ringa nån, säga nåt, be för nån, ge någon pengar, göra en bibelskola.... Massa saker säger Gud genom känslor och spec till mig efetrsom jag funkar bra med känslor MEN sen finns det massa känslor som bara finns där för att lura mig, eller?! Jag får det lixom inte att gå ihop... Jag vet inte hur jag ska kunna skilja dem åt. Sen finns det en till twist i det här... Det är att jag ibland får höra alltför ofta att ens känslor lurar en eller att man inte har rätt att känna vissa saker. Som tex att va arg på Gud och att ifrågasätta Honom, att känna sig sviken även fast man kanske inte är det, att inte känna hopp och glädje över ngt man ska känna det över - såna saker gör ont... Det finns få saker som är så personligt för mig som mina känslor och jag blir djupt sårad och förolämpad när folk säger att mina känslor inte är legitima - att jag alltså inte har rätt att känna vad jag känner! Vem på den här planeten, vem av alla männsikor med brister och fel, VEM har rätt att säga ¨t mig vad jag får och inte får känna!? Är det någonting jag inte kan kontrollera så är det väl mina känslor?! Jag kan ju så klart mindra mig själv från att agera utifrån dom som tex att skada nån pga hat, det skulle jag ju så klart aldrig göra, men ajg kan inte stoppa mina känslor... De finns där oavsett vad andra tycker... Och en stor del av min rädsla för att öppna mig för människor, prata om djupa saker ansikte mot ansikte, tror jag har sin grund just där - i det faktum att jag inte vågar riskera att någon ser in i mitt hjärta och sen har mage att säga att jag har fel känslor eller åsikter... Jag säger inte att jag har rätt i allt eller att jag har rätt att göra vad jag vill men jag HAR RÄTT att uttrycka mina rädslor, känslor och tvivel utan att bli trampad på!
Det var inte riktigt tänkt att inlägget skulle hamna här, jag antar att jag var mer upprörd över det här än jag trodde... Men det är verkligen ngt som påverkar mig som person på ett negativt sätt när jag inte kan uttrycka mitt inre som förvirrar sönder mig utan att bli ifrågasatt, utredd och dumförklarad. Det händer inte ofta men när det väl händer så gör det ont, sjukt ont! Det finns inget mer att blotta när jag visat mitt hjärtas insida, det finns inget skörare än så och det finns därför ingen som gör så ont och som ger en sådan rädsla..."
Ikväll var jag på en föreläsning om självkänsla och kom fram till, som så många andra, att min självkänsla är otroligt låg och det jag skrev i det här inlägget är ett starkt bevis på det. Men jag tror inte att det hjälper att såna här saker händer med jämna mellanrum för när man ligger ner så kommer man inte resa på sig bara för att någon sparkar på en... Är ni med på min jämförelse? Om någon som har dålig självkänsla försöker öppna sig för ngn och får en "spark" rakt i hjärtat så kommer inte det innebära att den personen reser sig upp och "tuffar till sig", nej, personen kommer ligga kvar och vänta tills smärtan avtar och sen försiktigt ställa sig upp och se till att inte göra sig så sårbar igen...
Det var dagens (och en annan dags) djupa tankar - tänk på att se och lyssna på människor och sparka INTE på nån som ligger ner, inte ens om du också ligger ner för tro mig, det hjälper inte...
Kram <3
Kommentarer
Trackback
