På begäran ;)
Tittade in på bloggen idag och hittade denna kommentar från fina Johanna:
Hej Emma! Jag gillar verkligen din blogg. Innehållsrik och peppande som tusan! Kan du inte skriva ett inlägg om hur du gör/man ska göra för att prioritera att lyssna till Guds röst och inte följa sin egna plan. Speciellt när det kommer till stora beslut i livet! Allt gott till dig! :) Kram
Tack så jättemkt Johanna för de fina orden, självklart kan jag göra det, ska göra mitt bästa för att ge mina bästa tips i den frågan :)
För det första så är det otroligt bra och ärligt ställd fråga som innefattar en hel del och som inspirerar mig massor :) Det är verkligen en fråga med många vinklar och svårigheter men också många välsignelser och nycklar. Det är svårt att höra Guds röst och det är svårt att ge upp sina egna planer och lita helt o fullt på Guds plan. Jag vill börja här med att citera mitt favoritbibelord ;) I Jeremia 29:11-14 står det: "Jag vet vilka tankar jag har för er, säger HERREN, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er. Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta. Ty jag skall låta er finna mig, säger HERREN." Det är ett avsnitt i en lång och bra bibelbok som säger otroligt mkt och kan användas i så många olika situationer. Gud HAR en plan för var och en av oss och den är god för den är fridfull och ger framtid & hopp! Gud ska höra dig, du ska finna Honom för Han ska låta dig finna Honom om du menar allvar med att vilja höra Honom och möta Honom. Det är alltså det löftet jag utgår ifrån när jag kommer till Gud oavsett vad det gäller men spec när det gäller min framtid, mina planer och viktiga beslut. Jag tror jag tar ett exempel på en gång ;) När jag gick i ettan på gymnasiet för tre år sen stod jag inför ngt som i mitt liv var ett stort och viktigt beslut. Jag hade döpt mig nåt år innan men inte, som man brukar göra i samband med ett vuxendop, gått med i ngn församling. Jag hade växt upp i en liten kyrka - Örmon - och den var större när jag var mindre och det fanns massa barn i min ålder men allt fler flyttade eller bytte församling och till slut var jag och min lillasyster de enda ungdomarna där och det jag menar är inte nu att en församling utan ungdomar är dålig eller fel, Örmon är fantastiskt MEN jag började hänga mer och mer i kyrkan i Sonstorp där jag gick konfa och sen började i en ungdomscellgrupp där. Så i ettan sen började känna att jag verkligen ville kunna engagera mig i EN församling o slippa känna mig så delad. Jag ville kunna gå in för att tjäna i en "familj" och verkligen känna mig hemma och kunna satsa på ett ställe... Iaf så började jag be över det och frågade Gud vad Han ville och jag gick in med en rätt neutral inställning, jag var helt ok med vilket som jag ville bara kunna börja sasta på det jag visste var min plats enligt ett tilltal från Gud. Men ju mer jag frågade Gud (inte så att jag bad över det varje dag i 1 timme men nån gång ibland på nån andakt påminnde jag mig själv o Gud om att jag ville veta) desto mer partisk blev jag och desto oroligare blev jag att Gud skulle säga "fel" sak... :P Jag började leta tecken i allt, slog jag upp ett bibelord som innehöll "nej" eller "inte" var jag förstörd o trodde Gud sagt nej till Sonstorp som då blivit min önskan/mitt "val" och sa ngn predikant ngt positivt jublade jag o tänkte "Yes, Han säger ja!" men sen kom aldrig den där riktiga övertygelsen/vissheten om vad som var ett svar från Gud o vad som var mitt påhitt... För Han kunde ju inte säga både ja och nej om vart annat o till slut var jag helt förtvivlad! Jag ville inte vara kvar i Örmon, jag ville till Sonstorp men jag trodde att Gud kanske höll på att säga nej eller kanske ja eller jag vet inte?! ;) Det var en röra o jag var rätt förstörd för jag ville inte välja "fel" eller gå emot Guds vilja så tillslut bubblade min frustration över o jag gick igenom varenda "svar" jag trodde mig kanske ev fått med Hannah (underbara flicka!) och klagade över hur Gud var så velig o att jag inte kunde höra vad Han sa! ;) När jag så tillslut slutat babbla sa Hannah med ett roat, förvånat, frustrerat och kärleksfullt leende: " Men Emma, menar du att du inte fattar vad Han säger? Det är ju glasklart! Lyssna på dig själv o tänk!" Och då insåg jag bara hur korkad jag var! Jag visste ju att jag skulle till Sontorp, Gud hade verkligen lagt Sontorp på mitt hjärta så mkt att trots att jag inte kände mig hemma i gänget där o inte kände typ nån i cellgruppen och kunde sitta tyst en hel kväll i princip så visste jag att det var där jag ville vara ;D <3 Jag var bara rädd för att vilja ngt så mkt att jag inte såg om Gud försökte säga att det inte var det bästa för mig ;) Så några veckor senare gick jag med i Sonstorps församling och jag har inte ångrat mig EN ENDA DAG sen dess! Nu säger jag inte att man inte kan tvivla på beslut även efter man tagit dem o undra om man kanske valt fel men i det här valet var jag bara så lyckligt övertygad :)
Jag tror att grejen med att lyssna till Gud och Hans planer verkligen är tillit! Varje gång jag frågar Gud om ngt måste jag lita på en mängd saker (det är det som kallas tro) 1) Att Han finns 2) Att Han lyssnar 3) Att Han bryr sig 4) Att Han vill mig väl 5) Att Han har ett svar som Han vill & kommer ge mig. Sen måste jag lita på att det kommer ett svar o när jag tror mig ha ett svar så måste jag våga testa det innan jag kan se resultaten och bekräftelserna på det. Min pastor brukar så smart säga att mna bara kan styra en bil som är i rörelse och att detsamma gäller Gud och oss, om vi börjar gå så kan Gud korrigera oss o styra oss men står vi still o väntar på exakta vägeskrivningar så kommer vi aldrig nånstans ;) Sen gäller det ju verkligen att man känner Sin Gud och Pappa (japp, Han säger att Han är min Pappa så det kan jag kalla Honom, är det inte grymt? :D) så att man vet att Han vill en väl. Det blir omöjligt att följa någon man inte litar på för då blir det inte av kärlek o tillit utan av nån sorts påtvingad lydnad och det blir motvilligt. Gud vill inte att du ska följa Honom motvilligt, då gör det Honom detsamma om du gör allt Han ber dig, Han vill ha din kärlek inte din lydnad men iom att du älskar Honom kommer du vilja följa Honom :) Det kommer alltid att handla om relationen och kärleken till Honom för, som min underbara bibelskolelärare Johnny brukar säga, det enda som håller dig kvar vid/binder dig till Gud är din kärlek, Gud håller inte fast någon, Gud fångar inte in, Gud kedjar inte fast, Gud tvingar sig ALDRIG på och Han tvingar heller aldrig ngn att stanna kvar hos Honom, lyda Honom eller älska Honom. Allt Han vill ha är din kärlek och inget annat spelar roll för Honom om inte kärleken finns som motiv... Han kunde ha skapat robotar med jätteroliga, intressanta, varierande sätt att lyda och visa kärlek för Honom men de skulle aldrig kunna älska Honom för kärlek bygger alltid på fri vilja! Tänk själv, alla de du älskar är det för att de köpt din kärlek, tvingat dig, hotat dig, mutat dig, hjärntvättat dig till att älska dem? NEJ! Du älskar av fri vilja, ingen kan någonsin tvinga fram kärlek! Det är omöljigt!!! Man kan tvinga fram lydnad o tecken på kärlek i ord och handling men aldrig kärleken själv! Det vet Gud mer än någon annan... Därför gav Han dig fri vilja. Inte så att du skulle kunna leva ett liv utan Honom och på så sätt skada dig själv och andra, Han visste att HAn tog den risken och att det kunde skada dig och även såra Honom nåt enormt, utan för att du skulle kunna älska Honom... Och trots att du, jag och alla andra människor valt bort Honom och misslyckats gick Han ännu ett steg i Sin kärlek till oss, Han lade ner Sin ära i himmelen och kom ner till oss mitt i smutsen o synden i världen och Han visade oss Sitt rike, Sin kärlek och Sin vilja och DOG för oss ovärdiga människor så att vi skulle få en andra, 3e, 4e och 20111184763521e chans!!!! Han ger aldrig upp och Hans kärlek minskar aldrig och upphör därför ALDRIG! Är det inte helt ofattbart fantastiskt!? Och det enda Han vill ha i gengäld är din kärlek, en relation till Sin son eller dotter...
Jag känner att jag kommit ifrån ämnet lite men det är så fantastiskt! Och dessutom handlar det om vem Gud är och du behöver veta detta för att kunna lita på Honom och följa Honom. Så nyckeln, det viktigaste, i det här med att följa Guds planer o vilja o inte våra egna är att veta vem Han är och lära känna Honom för då föds den tilliten som behövs för att kunna följa och lyda i kärlek och inte med motvilja. Jag vill ta två exempel till från mitt liv o tillsammans med det första representerar de några personliga exempel på hur Gud har talat till mig i stora beslut och viktiga saker på konstiga sätt ;) Grejen med att höra vad Gud säger är inte att det kommer en hörbar röst, det har aldrig hänt mig... Det händer inte många... :P Det som brukar hända är att jag får en tanke (typ kommer o tänka på nån person, nåt ngn sagt, ett bibelord, bara tänker ngt konstigt som inte är logiskt just då att jag själv skulle hitta på... ibland är det tydligt så att jag vet vilka orden är, ibland är det mer av ett sammanhang som betyder ngt) eller en känsla (typ att jag börjar vilja ngt, får ett hjärta för ngt, blir passionerad för ngt eller motsatta negativa käslor som ger mig svar i vissa situationer)... Men hörrni, jag hör fel hela tiden ;) Och ofta hör jag inget o ibland känns det mest som att jag nog hittat på det själv men jag vet att det är Gud mkt oftare ön jag vågar tro eller erkänna det för mig själv :P Ofta säger Han bara, när jag ger Honom en minut på en andakt eller nåt, "Jag älskar dig" eller ngt liknande kärleksfullt... Men ibland kommer det mera specifika saker som häromdagen när jag var på möte o Gud helt klart o tydligt i mina tankar säger: "Du måste börja älska dig själv" haha, jag var helt oförberedd o dubbelkollade typ : "Gud vad sa du nu..?" o helt klart säger Han samma sak igen och jag vet att Han hade/har rätt o det är ngt både Han och jag jobbar på i mitt liv just nu :) Ett ställe Gud talar väldigt mkt i till mig är, eller nej förresten jag kom på en till :P Ett är genom låttexter, lovsången men även vanliga radiodängor :P Det andra är när jag ber för ngn eller ngt och Gud verkligen ger mig en känsla för hur personen känner det, vad grunden i det är och vad Gud känner för personen i situationen :)
Ok, så det två exemplen: Jag ska ta det kort... Jag skulle åkt till NZ i höst och gått en DTS där (typ en bibelskola) och jag hade kommit in, köpt flygbiljett o allt var klart och jag trodde/visste att Gud sagt ok. Men ju närmare det kom, desto mindre ville jag, det lixom dog i mig, drömmen dog... Jag ville inte längre (nu betyder inte detta att allt du inte vill är fel!), jag var inte redo men jag visste inte hur ajg skulle avbryta allt eller vad jag skulle göra istället. Sen kom jag till Uppsala och Livets Ord (LO) på Europakonferansen i juli och en kväll kliver Jocke Lundqvist upp på scenen o gör reklam för bibelskolan (LOBC) och säger typ: "Bibelskola är det bästa du kan göra efter gymnasiet eller när som helst eg och LOBC är en fantastiskt bra bibelskola så har du inga planer för hösten, kom hit! Har du redan planer, skit i dom o kom hit ändå! :P" Han sa det skämtsamt men det var som ett slag i magen fast på ett bra sätt och jag tänke typ "Ja, Gud! Jag vill! Försöker du säga ngt här...?" Jag var helt förstörd i 2 veckor o grät o våndades o visste inte vad jag skulle göra men till sist kom jag fram till vad jag fortfarande tror var vad Gud sa (jag är inte hundra för Han kan ha sagt nåt annat men jag har iaf inte hamnat fel kan jag ju säga :P) "Det är ok Emma, jag ser att du inte är redo och jag ger dig ett val. Du kan fortfarande åka till NZ o jag är med o det kommer bli bra där MEN om du vill kan du åka till LOBC istället och jag kommer vara med där också. Välj du den här gången." Och jag valde LOBC och jag är helnöjd! :) Ja, jag förlorade 5 mån lovsångs-DTS på NZ (min dröm på så många sätt) och 10000 o en del av mitt anseende men jag vann ett år på LOBC där jag redan lärt mig så mkt, växt så mkt, kommit mkt närmare min älskade Gud och fått fantastiska vänner och jag är rätt nöjd med det bytet. Jag har tvivlar massor, hela 1 månaden tvivlade jag men nu är jag bara så glad att jag har fram tom maj på mig att spendera här med Gud, nära Hans hjärta, med alla underbara männsikor! <3
Det är lustigt hut mkt mer jag hör Gud nu när jag spenderar så mkt tid med Honom varje dag ;) Ngt jag vill fortsätta göra alltid så jag ska försöka men detta året går det ju lätt ;) Då kommer jag in på det andra ex som var så oväntat, verkligen! Jag kommer inte ihåg när eller hur det var men jag vet att jag av ngn anledning kom att fråg Gud om Han ville att jag skulle göra ngt för nån annan, typ därhemma, och att Han pekade ut (jag kom o tänka på) ett par vänner som jag visste behövde bla pengar och att jag sa (tänkte) till Gud: "Ok, Nej men Emma, skärp dig! Du går bibelskola o har inte pengar till det, sluta överdriva hela tiden, du ska alltid vara så 'duktig'" men summan kom tillbaka trots att jag försökte hitta andra summor men de flög iväg så fort igen o jag tänkte väl att "ok, jag lämnar det här nu innan jag förvirrar sönder mig själv" och sände en tanke till Gud att ta hand om saken. Den närmaste dagen kom jag att tänka på det ett par ggr till o jag kände mig mer o mer lugn över att om Gud ville att jag skulle ge 5000 så var jag beredd att göra det :) Senare samma dag eller nästa fick jag dessutom upp en bibelvers i huvet, bara vart i bibeln inte vad det stog, o när jag kollade upp den så insåg jag att den var till mina vänner, som uppmuntran och jag kände att jag ville kunna skicka den versen med en summa pengar som uppmuntran o bekräftelse från Gud till dem. Sen nästa dag eller nåt slog jag upp bibeln för att läsa dagens tre kapitell (vi har en bibelläsningsplan på bibelskolan med 3 kap om dan) o jag tror dessutom jag var lite efter eller före eller fel i den eller nåt :P Tror du inte att ställer jag ska börja läsa är det om när Jesus mättar (inte 4000 som i nåt kap senare vilket inte ingick i den dagens plan) 5000 pers!? Det övertygade mig o det kändes rätt trots att det var så mkt pengar o så spontant så jag skickade dem pengarna o trots lite krångel med kontonr kom pengarna o bibelordet fram o fick bli en stor välsignelse o uppmuntran för mina vänner :) Så Gud kan tala på massa olika sätt :) Inga sätt som Gud talar är fel, de är bara olika, personliga, varierade och individuella så att de passar just dig o så att just du fattar vad Han säger ;)
Oj, vad det blev långt! Förlåt kära ni... Tack Johanna för förfrågan, hoppas du är nöjd med svaret :) Om ni har frågor är det bara ni hör av er så lovar jag att svara så gott jag kan och har ni andra önskemål vore det kul att få uppfylla dem också :)
Ni är fantastiska och så dyrbara! Ta hand om er vart ni än befinner er när ni läser detta :) Kramar till er <3
Hej Emma! Jag gillar verkligen din blogg. Innehållsrik och peppande som tusan! Kan du inte skriva ett inlägg om hur du gör/man ska göra för att prioritera att lyssna till Guds röst och inte följa sin egna plan. Speciellt när det kommer till stora beslut i livet! Allt gott till dig! :) Kram
Tack så jättemkt Johanna för de fina orden, självklart kan jag göra det, ska göra mitt bästa för att ge mina bästa tips i den frågan :)
För det första så är det otroligt bra och ärligt ställd fråga som innefattar en hel del och som inspirerar mig massor :) Det är verkligen en fråga med många vinklar och svårigheter men också många välsignelser och nycklar. Det är svårt att höra Guds röst och det är svårt att ge upp sina egna planer och lita helt o fullt på Guds plan. Jag vill börja här med att citera mitt favoritbibelord ;) I Jeremia 29:11-14 står det: "Jag vet vilka tankar jag har för er, säger HERREN, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er. Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta. Ty jag skall låta er finna mig, säger HERREN." Det är ett avsnitt i en lång och bra bibelbok som säger otroligt mkt och kan användas i så många olika situationer. Gud HAR en plan för var och en av oss och den är god för den är fridfull och ger framtid & hopp! Gud ska höra dig, du ska finna Honom för Han ska låta dig finna Honom om du menar allvar med att vilja höra Honom och möta Honom. Det är alltså det löftet jag utgår ifrån när jag kommer till Gud oavsett vad det gäller men spec när det gäller min framtid, mina planer och viktiga beslut. Jag tror jag tar ett exempel på en gång ;) När jag gick i ettan på gymnasiet för tre år sen stod jag inför ngt som i mitt liv var ett stort och viktigt beslut. Jag hade döpt mig nåt år innan men inte, som man brukar göra i samband med ett vuxendop, gått med i ngn församling. Jag hade växt upp i en liten kyrka - Örmon - och den var större när jag var mindre och det fanns massa barn i min ålder men allt fler flyttade eller bytte församling och till slut var jag och min lillasyster de enda ungdomarna där och det jag menar är inte nu att en församling utan ungdomar är dålig eller fel, Örmon är fantastiskt MEN jag började hänga mer och mer i kyrkan i Sonstorp där jag gick konfa och sen började i en ungdomscellgrupp där. Så i ettan sen började känna att jag verkligen ville kunna engagera mig i EN församling o slippa känna mig så delad. Jag ville kunna gå in för att tjäna i en "familj" och verkligen känna mig hemma och kunna satsa på ett ställe... Iaf så började jag be över det och frågade Gud vad Han ville och jag gick in med en rätt neutral inställning, jag var helt ok med vilket som jag ville bara kunna börja sasta på det jag visste var min plats enligt ett tilltal från Gud. Men ju mer jag frågade Gud (inte så att jag bad över det varje dag i 1 timme men nån gång ibland på nån andakt påminnde jag mig själv o Gud om att jag ville veta) desto mer partisk blev jag och desto oroligare blev jag att Gud skulle säga "fel" sak... :P Jag började leta tecken i allt, slog jag upp ett bibelord som innehöll "nej" eller "inte" var jag förstörd o trodde Gud sagt nej till Sonstorp som då blivit min önskan/mitt "val" och sa ngn predikant ngt positivt jublade jag o tänkte "Yes, Han säger ja!" men sen kom aldrig den där riktiga övertygelsen/vissheten om vad som var ett svar från Gud o vad som var mitt påhitt... För Han kunde ju inte säga både ja och nej om vart annat o till slut var jag helt förtvivlad! Jag ville inte vara kvar i Örmon, jag ville till Sonstorp men jag trodde att Gud kanske höll på att säga nej eller kanske ja eller jag vet inte?! ;) Det var en röra o jag var rätt förstörd för jag ville inte välja "fel" eller gå emot Guds vilja så tillslut bubblade min frustration över o jag gick igenom varenda "svar" jag trodde mig kanske ev fått med Hannah (underbara flicka!) och klagade över hur Gud var så velig o att jag inte kunde höra vad Han sa! ;) När jag så tillslut slutat babbla sa Hannah med ett roat, förvånat, frustrerat och kärleksfullt leende: " Men Emma, menar du att du inte fattar vad Han säger? Det är ju glasklart! Lyssna på dig själv o tänk!" Och då insåg jag bara hur korkad jag var! Jag visste ju att jag skulle till Sontorp, Gud hade verkligen lagt Sontorp på mitt hjärta så mkt att trots att jag inte kände mig hemma i gänget där o inte kände typ nån i cellgruppen och kunde sitta tyst en hel kväll i princip så visste jag att det var där jag ville vara ;D <3 Jag var bara rädd för att vilja ngt så mkt att jag inte såg om Gud försökte säga att det inte var det bästa för mig ;) Så några veckor senare gick jag med i Sonstorps församling och jag har inte ångrat mig EN ENDA DAG sen dess! Nu säger jag inte att man inte kan tvivla på beslut även efter man tagit dem o undra om man kanske valt fel men i det här valet var jag bara så lyckligt övertygad :)
Jag tror att grejen med att lyssna till Gud och Hans planer verkligen är tillit! Varje gång jag frågar Gud om ngt måste jag lita på en mängd saker (det är det som kallas tro) 1) Att Han finns 2) Att Han lyssnar 3) Att Han bryr sig 4) Att Han vill mig väl 5) Att Han har ett svar som Han vill & kommer ge mig. Sen måste jag lita på att det kommer ett svar o när jag tror mig ha ett svar så måste jag våga testa det innan jag kan se resultaten och bekräftelserna på det. Min pastor brukar så smart säga att mna bara kan styra en bil som är i rörelse och att detsamma gäller Gud och oss, om vi börjar gå så kan Gud korrigera oss o styra oss men står vi still o väntar på exakta vägeskrivningar så kommer vi aldrig nånstans ;) Sen gäller det ju verkligen att man känner Sin Gud och Pappa (japp, Han säger att Han är min Pappa så det kan jag kalla Honom, är det inte grymt? :D) så att man vet att Han vill en väl. Det blir omöjligt att följa någon man inte litar på för då blir det inte av kärlek o tillit utan av nån sorts påtvingad lydnad och det blir motvilligt. Gud vill inte att du ska följa Honom motvilligt, då gör det Honom detsamma om du gör allt Han ber dig, Han vill ha din kärlek inte din lydnad men iom att du älskar Honom kommer du vilja följa Honom :) Det kommer alltid att handla om relationen och kärleken till Honom för, som min underbara bibelskolelärare Johnny brukar säga, det enda som håller dig kvar vid/binder dig till Gud är din kärlek, Gud håller inte fast någon, Gud fångar inte in, Gud kedjar inte fast, Gud tvingar sig ALDRIG på och Han tvingar heller aldrig ngn att stanna kvar hos Honom, lyda Honom eller älska Honom. Allt Han vill ha är din kärlek och inget annat spelar roll för Honom om inte kärleken finns som motiv... Han kunde ha skapat robotar med jätteroliga, intressanta, varierande sätt att lyda och visa kärlek för Honom men de skulle aldrig kunna älska Honom för kärlek bygger alltid på fri vilja! Tänk själv, alla de du älskar är det för att de köpt din kärlek, tvingat dig, hotat dig, mutat dig, hjärntvättat dig till att älska dem? NEJ! Du älskar av fri vilja, ingen kan någonsin tvinga fram kärlek! Det är omöljigt!!! Man kan tvinga fram lydnad o tecken på kärlek i ord och handling men aldrig kärleken själv! Det vet Gud mer än någon annan... Därför gav Han dig fri vilja. Inte så att du skulle kunna leva ett liv utan Honom och på så sätt skada dig själv och andra, Han visste att HAn tog den risken och att det kunde skada dig och även såra Honom nåt enormt, utan för att du skulle kunna älska Honom... Och trots att du, jag och alla andra människor valt bort Honom och misslyckats gick Han ännu ett steg i Sin kärlek till oss, Han lade ner Sin ära i himmelen och kom ner till oss mitt i smutsen o synden i världen och Han visade oss Sitt rike, Sin kärlek och Sin vilja och DOG för oss ovärdiga människor så att vi skulle få en andra, 3e, 4e och 20111184763521e chans!!!! Han ger aldrig upp och Hans kärlek minskar aldrig och upphör därför ALDRIG! Är det inte helt ofattbart fantastiskt!? Och det enda Han vill ha i gengäld är din kärlek, en relation till Sin son eller dotter...
Jag känner att jag kommit ifrån ämnet lite men det är så fantastiskt! Och dessutom handlar det om vem Gud är och du behöver veta detta för att kunna lita på Honom och följa Honom. Så nyckeln, det viktigaste, i det här med att följa Guds planer o vilja o inte våra egna är att veta vem Han är och lära känna Honom för då föds den tilliten som behövs för att kunna följa och lyda i kärlek och inte med motvilja. Jag vill ta två exempel till från mitt liv o tillsammans med det första representerar de några personliga exempel på hur Gud har talat till mig i stora beslut och viktiga saker på konstiga sätt ;) Grejen med att höra vad Gud säger är inte att det kommer en hörbar röst, det har aldrig hänt mig... Det händer inte många... :P Det som brukar hända är att jag får en tanke (typ kommer o tänka på nån person, nåt ngn sagt, ett bibelord, bara tänker ngt konstigt som inte är logiskt just då att jag själv skulle hitta på... ibland är det tydligt så att jag vet vilka orden är, ibland är det mer av ett sammanhang som betyder ngt) eller en känsla (typ att jag börjar vilja ngt, får ett hjärta för ngt, blir passionerad för ngt eller motsatta negativa käslor som ger mig svar i vissa situationer)... Men hörrni, jag hör fel hela tiden ;) Och ofta hör jag inget o ibland känns det mest som att jag nog hittat på det själv men jag vet att det är Gud mkt oftare ön jag vågar tro eller erkänna det för mig själv :P Ofta säger Han bara, när jag ger Honom en minut på en andakt eller nåt, "Jag älskar dig" eller ngt liknande kärleksfullt... Men ibland kommer det mera specifika saker som häromdagen när jag var på möte o Gud helt klart o tydligt i mina tankar säger: "Du måste börja älska dig själv" haha, jag var helt oförberedd o dubbelkollade typ : "Gud vad sa du nu..?" o helt klart säger Han samma sak igen och jag vet att Han hade/har rätt o det är ngt både Han och jag jobbar på i mitt liv just nu :) Ett ställe Gud talar väldigt mkt i till mig är, eller nej förresten jag kom på en till :P Ett är genom låttexter, lovsången men även vanliga radiodängor :P Det andra är när jag ber för ngn eller ngt och Gud verkligen ger mig en känsla för hur personen känner det, vad grunden i det är och vad Gud känner för personen i situationen :)
Ok, så det två exemplen: Jag ska ta det kort... Jag skulle åkt till NZ i höst och gått en DTS där (typ en bibelskola) och jag hade kommit in, köpt flygbiljett o allt var klart och jag trodde/visste att Gud sagt ok. Men ju närmare det kom, desto mindre ville jag, det lixom dog i mig, drömmen dog... Jag ville inte längre (nu betyder inte detta att allt du inte vill är fel!), jag var inte redo men jag visste inte hur ajg skulle avbryta allt eller vad jag skulle göra istället. Sen kom jag till Uppsala och Livets Ord (LO) på Europakonferansen i juli och en kväll kliver Jocke Lundqvist upp på scenen o gör reklam för bibelskolan (LOBC) och säger typ: "Bibelskola är det bästa du kan göra efter gymnasiet eller när som helst eg och LOBC är en fantastiskt bra bibelskola så har du inga planer för hösten, kom hit! Har du redan planer, skit i dom o kom hit ändå! :P" Han sa det skämtsamt men det var som ett slag i magen fast på ett bra sätt och jag tänke typ "Ja, Gud! Jag vill! Försöker du säga ngt här...?" Jag var helt förstörd i 2 veckor o grät o våndades o visste inte vad jag skulle göra men till sist kom jag fram till vad jag fortfarande tror var vad Gud sa (jag är inte hundra för Han kan ha sagt nåt annat men jag har iaf inte hamnat fel kan jag ju säga :P) "Det är ok Emma, jag ser att du inte är redo och jag ger dig ett val. Du kan fortfarande åka till NZ o jag är med o det kommer bli bra där MEN om du vill kan du åka till LOBC istället och jag kommer vara med där också. Välj du den här gången." Och jag valde LOBC och jag är helnöjd! :) Ja, jag förlorade 5 mån lovsångs-DTS på NZ (min dröm på så många sätt) och 10000 o en del av mitt anseende men jag vann ett år på LOBC där jag redan lärt mig så mkt, växt så mkt, kommit mkt närmare min älskade Gud och fått fantastiska vänner och jag är rätt nöjd med det bytet. Jag har tvivlar massor, hela 1 månaden tvivlade jag men nu är jag bara så glad att jag har fram tom maj på mig att spendera här med Gud, nära Hans hjärta, med alla underbara männsikor! <3
Det är lustigt hut mkt mer jag hör Gud nu när jag spenderar så mkt tid med Honom varje dag ;) Ngt jag vill fortsätta göra alltid så jag ska försöka men detta året går det ju lätt ;) Då kommer jag in på det andra ex som var så oväntat, verkligen! Jag kommer inte ihåg när eller hur det var men jag vet att jag av ngn anledning kom att fråg Gud om Han ville att jag skulle göra ngt för nån annan, typ därhemma, och att Han pekade ut (jag kom o tänka på) ett par vänner som jag visste behövde bla pengar och att jag sa (tänkte) till Gud: "Ok, Nej men Emma, skärp dig! Du går bibelskola o har inte pengar till det, sluta överdriva hela tiden, du ska alltid vara så 'duktig'" men summan kom tillbaka trots att jag försökte hitta andra summor men de flög iväg så fort igen o jag tänkte väl att "ok, jag lämnar det här nu innan jag förvirrar sönder mig själv" och sände en tanke till Gud att ta hand om saken. Den närmaste dagen kom jag att tänka på det ett par ggr till o jag kände mig mer o mer lugn över att om Gud ville att jag skulle ge 5000 så var jag beredd att göra det :) Senare samma dag eller nästa fick jag dessutom upp en bibelvers i huvet, bara vart i bibeln inte vad det stog, o när jag kollade upp den så insåg jag att den var till mina vänner, som uppmuntran och jag kände att jag ville kunna skicka den versen med en summa pengar som uppmuntran o bekräftelse från Gud till dem. Sen nästa dag eller nåt slog jag upp bibeln för att läsa dagens tre kapitell (vi har en bibelläsningsplan på bibelskolan med 3 kap om dan) o jag tror dessutom jag var lite efter eller före eller fel i den eller nåt :P Tror du inte att ställer jag ska börja läsa är det om när Jesus mättar (inte 4000 som i nåt kap senare vilket inte ingick i den dagens plan) 5000 pers!? Det övertygade mig o det kändes rätt trots att det var så mkt pengar o så spontant så jag skickade dem pengarna o trots lite krångel med kontonr kom pengarna o bibelordet fram o fick bli en stor välsignelse o uppmuntran för mina vänner :) Så Gud kan tala på massa olika sätt :) Inga sätt som Gud talar är fel, de är bara olika, personliga, varierade och individuella så att de passar just dig o så att just du fattar vad Han säger ;)
Oj, vad det blev långt! Förlåt kära ni... Tack Johanna för förfrågan, hoppas du är nöjd med svaret :) Om ni har frågor är det bara ni hör av er så lovar jag att svara så gott jag kan och har ni andra önskemål vore det kul att få uppfylla dem också :)
Ni är fantastiska och så dyrbara! Ta hand om er vart ni än befinner er när ni läser detta :) Kramar till er <3
Kommentarer
Trackback
