inemmasheart

Hej där! Jag känner mig väldigt inspirerad att skriva till er men jag vet verkligen inte vad jag ska skriva om så det här kan nog bli ett konstigt inlägg ;) Jag har läst en ruggigt bra bok den senaste veckan, inte den jag nämnde sist dock, mkt läsande på en gång ;) Nej, den här boken heter Svar direkt och är skriven av Christer Linebäck, en Livets Ord:are som har rest runt i mer än 10 år och pratat kristendom med gymnasieelever på de skolor han fått komma till. Det speciella med denna man är att han inte bara kommit dit för att lära eleverna vad kristendom är utan verkligen kommit för att lära sig, möta dem där de är och presentera dem för Jesus och svara så got han kan på ALLA deras frågor. Alla som gått på gymnasiet vet vilken enorm uppgift det är att svara på alla skämtsamma, provocerande, svåra och ärliga frågor som gymnasieungdomar kan ställa. Detta har väckt mkt känslor i mig, jag har skrattat med författaren, kännt igen mig men också verkligen berörts av hans ärlighet och ödmjukhet. Ofta säger samhället själva men även kyrkan att ungdomar idag inte vill höra om Jesus och använder det som en ursäkt för att inte prata äkta kristendom. För äkta kristendom är inte bibliska myter, etik, moral, lagar, regler, söndagförmiddagsmöten, kyrkkaffe eller ens en religion - den är en relation! Att lära känna Jesus, den levande Guden! Det är vad det handlar om... Privilegiet att få lära känna sin pappa, sin skapare, sin frälsare, sin Gud. Han som är kärlek, härlighet, helig, rättfärdig, nådefull, förlåtande, mild, evig, närvarande överallt, allvetande, skaparen som skapar ur intet, livgivaren, vår Far, vår bästa vän - min bästa vän!

Boken tar upp de svåra frågorna som alltid ställs av ifrågasättande, kritiska (med all rätt) och nyfikna ungdomar. Frågor om synd, homosexualitet, abort, äktenskap, sex, evighet, himmel, helvete, frälsning, helande, förlåtelse, demoner, djävulen, Den Helige Ande, tungotal och allt möjligt annat. Ämnen som vi kristna ofta flyr ifrån för att det blir så obekvämt att inte tycka som samhället säger att man "ska" tycka. Den får mig många gånger att skämmas för att jag förminskar, förändrar, undviker eller bortförklarar universums bästa och absolut viktigaste person - Jesus!! Han som är den viktigaste personen i mitt liv! Jag menar, om min man eller ännu bättre mitt barn kom på tal så skulle jag ju aldrig undvika att prata om någon jag älskar så högt, jag skulle skryta gärnet, beskriva alla dennes kvaliteter och positiva sidor och försöka övertyga dig om att han/hon är världens bästa! Så varför gör jag inte det när det gäller Jesus - Han är ju ännu bättre!! Och Han har ju dessutom bett mig berätta om Honom så att andra kan få lära känna Honom och umgås med Honom, ta del av Hans välsignelser och finna livets mening. Kära nån vad jag kan vara korkad ibland ;) Det svåra är kanske att Han är så svår att beskriva eftersom Han inte är en vanlig människa, Han är ju lixom Gud... :P Men grejen är, som nån sa, att bara för att man inte vet allt om någon så betyder det ju inte att personen inte finns eller kan älskas ändå :) Sen är det ju svårt att beskriva hur man upplevt Gud men är inte kärleken också svår att beskriva? Den måste ju upplevas för att förstås! Jag kan ju aldrig förstå exakt hur en mamma älskar sitt barn förän jag får ett eget barn eller beskriva kärleken inom ett äktenskap innan jag själv känt den och då endast för ngn som upplevt samma kärlek som jag. Eller hur? Precis så tycker jag att det är med Gud, jag kan inte beskriva Honom bättre än Han själv beskriver Sig i Bibeln, jag kan aldrig bevisa att Han finns eller beskriva vad jag upplevt så att du börjar tro på Honom. Han måste få röra vid dig personligen för att ni ska kunna ha en egen relation, du kan aldrig leva på min kärlek, relation eller upplevelser med Honom. Du behöver möta Honom själv för att fatta :) Jag kan bara intyga vad Han betyder för mig och varmt rekommendera att ge Honom en ärlig chans att visa dig vem Han är och hur mkt Han älskar dig. Nästan varje dag (spec nu på bibelskolan) upptäcker jag nya saker om Honom, spec om Hans kärlek. Jag börjar mer och mer förstå att jag aldrig någonsin kan betala tillbaka en sån gåva som Han har gett mig utan att det bästa jag kan göra är att bara ta emot, älska Honom tillbaka med så mkt (vilket är patetiskt lite eg) kärlek jag har och ge vidare Hans kärlek o gåva till alla jag möter. Det är ingen lätt uppgift och jag misslyckas jämt men om jag jämför det med vad Han gjorde för mig på korset så blir även det lilla jag kan ge så värdefullt.

Det kan vara svårt att förstå vad Jesus faktiskt gjorde innan, på o efter korset men jag ska ge min lilla förståelse för det. Han blev sviken av en av sina 12 närmaste vänner, övergiven och tom förnekad av alla andra vänner Han hade här på jorden, anklagad för att ha hädat (vanhelgat) sin egen Pappa utan att svara emot, oskyldigt dömd till den grymmaste avrättningsmetod som fanns på den tiden (korsfästelse), sviken & dömd av hela folket, brutalt piskad, hånad, sparkad, slagen, bespottad, fick en törnekrona som hån mot Hans makt (o Han hade makt ska ni veta - Guds ende Son, hallå!), tvingades bära sitt eget kors (avrättningsmedlet), spikades genom handflatorna och fötterna (!) fast på ett kors och lämnades där HÄNGANDES i obeskrivlig smärta, hånad & pressad att använda hela himlens makt för att befria Sig själv. Men detta var ändå inte det värsta, Han hade fortfarande Sin Far, Sin Gud som Han känt i evighet och under hela sitt liv på jorden, som Han hade en perfekt gemenskap med som aldrig brutits och som var värd mer än allt annat tillsammans för Honom. MEN när Jesus tog våra synder på Sig (allt korkat, dumt, fult, äckligt, elakt, grymt, smutsigt, ovärdigt jag+alla andra världens människor någonsin sagt, tänkt eller gjort - medvetet som omedvetet) och våra sjukdomar och smärtor o allt ont som synden fört med sig DÅ kunde inte Hans pappa Gud umgås med Honom längre. Han kunde inte ens se på Honom, tala med Honom, inget! All kontakt med Fadern bröts! Och Jesus var förtvivlad, Han hade förlorat ALLT! Alla sina vänner, alla sina rättigheter, sin renhet, sin frihet, Sin Far - allt! Hela Han var sönderslagen (det står att människor inte ens kunde titta på Honom och Hans sår står inte i plural, hela Han var ett sår!) och förkrossad och Han kunde när som helst ha sagt "NEJ, nu är det nog. De förtjänar det inte" o klivit ner från korset, gett tillbaka våra synder o all annan skit o åkt upp till himmelen - Han hade ALL rätt för det är vi som gjort fel, inte Han, Han var helt syndfri o ren... MEN, Han valde att hänga kvar på korset o ropa ut Sin förtvivlan "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?", be för sina avrättare att Gud skulle förlåta dem och sedan ge upp andan och gå ner i dödsriket för att slåss mot Satan! Jag är övertygad att trots att det inte är rättvist eller logiskt eller att jag på ngt sätt förtjänade det - att Han tänkte på mig där på korset, såg mig framför sig och tänkte "Det är värt det för det här ger Emma chansen att en dag säga 'ja tack' och ta emot min gåva så att hon kan bli räddad och få umgås med mig. Att få lära känna henne & rädda henne till min kärlek, nåd o frid är värt allt och jag skulle gärna göra det en gång till om det var vad som krävdes för att hon skulle kunna bli ren & fri så att jag kan umgås med henne en dag och för evigt". Och i fullkomlig kärlek, glädje fast i sitt livs svåraste stund deklarerade Han sanningen, det ultimata budskapet - "Det är fullbordat!" Och sen dog Han, för mig, för dig, för alla. Inte för att vi förtjänade det, längtade efter det, bett Honom om det eller ens efteråt accepterade det utan för att Han älskar! Mig, dig och alla människor som Han skapat till Sin avbild för att älska överflödande och förhoppningsvis vinna kärlek från. Det var Hans enda syfte, motiv - att öppna vägen till Honom själv så att Han kunde ge oss konsekvenserna/välsignelserna av Hans kärlek och Hans hopp var att vi skulle älska Honom tillbaka.

Jag kan inte beskriva det på något annat sätt än att Han är mitt allt! Han är mitt liv, Han är min kärlek, min Pappa, min frälsare, min bästa vän och jag förtjänar Honom inte alls men jag tar ödmjukt emot allt Han dog för att ge mig :) O allt gott jag försöker göra/ha/bli är en respons på allt Han ger mig :) Jag älskar Honom för att Han har älskat mig, så enkelt är det bara :) Han är helt enkelt, som Han själv uttrycker det ;) Han är... <3