inemmasheart

Sommaren blev sedan väldigt seg men gick ändå alldeless för fort! Jobbet tog så mkt tid men trots att jag inte trivdes så bra då har jag samtidigt nu så många positiva minnen av sommaren 2011. Det var mycket "jag och Gud-tid" i bilen till o från jobbet, mycket musik (Taylor <3 :P) och känslan av att framtiden var fri, att den var min och att den skulle komma att bli bättre än åren som gått låg som ett par varma armar om mitt hjärta <3

Sedan kom krisen mitt i allt :P Jag som hade planerat och bestämt allt... Jag som skulle till NZ och gå min efterlängtade Worship DTS, jag som kämpat med ansökningar, formulär, blivit antagen, bokat flyg och planerat allt - jag började känna hur den drömmen bara dog inom mig... Men allting var ju klart, jag skulle ju göra det här! Så jag låtsades inte om det, förklarade bort det som tvivel/rädsla tills jag till sist inte såg hur jag skulle kunna åka dit med någon form av glädje men samtidigt inte kunde se en väg ut, att "slippa undan" det... Så hamnade jag på ett möte på Europakonferensen (en av få treledighetshelger :P) där Jocke Lundqvist kliver upp på scenen och förklarar hur bra LOBC är och att det bästa man kan göra året efter gymnasiet är att ge det åt Gud o att LOBC är ett otroligt bra sätt att göra det (o allt detta visste jag redan men jag trodde inte jag ville dit/hit :P) och sa något i stil med: "Så om du inte vet vad du ska göra i höst - kom hit! Och vet du redan vad du ska göra - skit i det och kom hit ändå ;)" och det träffade verkligen som en knytnäve i magen! Helt plötsligt såg jag ett alternativ jag aldrig riktigt tagit på allvar och insåg att jag ville ta det... Jag minns att jag tänkte typ: "Gud?! Vad händer? Är det här till mig? Är du seriös?! Kan jag? Får jag? Jag vill!!" :P På det följde krisveckan ;P Jag terroriserade stackars Hannah som var den enda jag vågade prata med eftersom jag kände mig så korkad och misslyckad och förvirrad tills jag till slut kom fram till att Gud gav mig ett öppet val: NZ var ok o Han skulle vara där med mig o göra grymma saker men Han såg att jag inte var redo/inte ville dit och gav mig LOBC som ett minst lika bra alternativ och sa att det också var ok :) Och jag valde LOBC och jag har inte ångrat mig en enda dag sen dess!! Det i sig är ett mirakel kan jag ju bara säga! Det är helt otroligt! Att komma hit innebar att gå en "vanlig" svensk bibelskola (ngt jag nästan lovat mig själv att inte göra), att cykla (!) varje dag (ngt jag avskyr!!!), att inte gå heltid eller bo med eleverna men ändå lyckas lära känna folk i en klass på 100 elever där jag inte kände någon innan (!) - hjälp! För att inte tala om skammen i att berätta för alla att jag ångrat mig o "hört fel" från Gud tidigare (gått för långt utan Honom...) och ha slösat bort 10000 på en flygbiljett och hemskheten i att lämna Matilda i sticket (det är det jag alltid kommer ångra mest... ngt jag är så ledsen för...). Inte var det vidare lätt att komma hit o värre blev det :P Tur att jag inte insåg hur jobbigt det skulle bli när jag åkte hit för då hade jag vänt ;P Jag tror att alla som gått en bibelskola eller DTS vet vad jag menar... Det finns så många saker som är tuffa, alla nya människor, boende, jobb, pengar, lektionerna, ensamheten i vad man går igenom, allt Gud jobbar med i en, alla utmaningar att "kliva ur båten", saknaden av "hemma" o så mkt mer! Att stå på egna ben i en helt ny miljö med nya människor och nya erfarenheter är skrämmande men Gud har verkligen varit med!

Jag hade ett långt samtal med min moster häromdan om allt Gud gjort den här hösten och igår hos Emma satt hon och jag och pratade lite om det också och jag är så förundrad... Jag har svårt att sätta ord på det, på tacksamheten, förändringen, insikterna, miraklerna, kärleken, glädjen...allt! Det finns ett ord som sammanfattar den här hösten i Uppsala och det är GUD! (Hjärtat bubblar och tårarna skjuter upp i ögonen när jag skriver detta) Hans kärlek, omsorg, uppmuntran, kraft, förvandling, varsamhet, nåd, glädje, precision, sanning och bara den fantastiska person Han är är orsaken till allt det goda som skett i mitt liv, som jag fått uppleva och se i och genom mig och allt som hänt med mig <3 Det är Hans verk <3 Åh... Jag kan verkligen inte beskriva det för er, mitt hjärta håller på att spricka men inga ord kan förklara det - det är Gud... Inte ens flera timmars skrivande här på bloggen skulle göra det rättvisa, för en gångs skull vill jag inte skriva det här för bara ord kan inte förklara det, för en gångs skull är min verklighet för bra för att slösas på papper!!! :D För en gångs skull gråter jag av glädje och tacksamhet o lättnad o trygghet när jag skriver här! :D <3

Och, nej, mitt liv är inte perfekt... Det är inte ens lätt! Det är skitsvårt på massa sätt. Jag har inget jobb o pengarna kommer inte räcka nästa månad om inget händer snart, jag saknar mina vänner där hemma och avskyr att känna hur jag glider ifrån folk o tappar kontakten bara för att jag vill ge mitt allt här, jag bär på känslor o tankar jag inte kan dela med någon, Gud känns inte alltid lika nära, jag gör fortfarande misstag varje dag och ibland ser det ut som jag är en sämre människa än när jag kom hit... Listan kan göras lång men vet du va? Så funkar det här livet! Livet är inte lätt, jag kommer aldrig bli perfekt och det kommer alltid komma svåra saker som gör ont o får mig att tvivla men jag VET en liten liten del av vad Gud gjort i mitt liv den här hösten och det räcker för att jag ska vilja jubla av glädje!!! Jag skulle vilja springa runt i ösregn och bara hoppa, skrika och dansa och jag skulle känna mig som världens vackraste, renaste, friaste, lyckligaste flicka där jag dansade runt med min drömprins!!!! :D Jag kan först nu börja se vad Han har gjort i höst men även hur mitt livs svåraste tider har vänts till något otroligt positivt! Hur mobbingen/utfrysningen på lågstadiet och avsaknaden av kristna kompisar som båda har varit fruktansvärt sårande har gjort mig till den jag är idag, har gett mig en tillit till Gud, en närmare relation till Honom och en säkerhet i min egen tro och mitt värde i Gud som jag inte hade haft annars <3 Och jag är bara så tacksam... <3

2012 ska bli mitt och Guds år! Det har Han och jag lovat varandra <3 Det ska bli vårt år av glädje, kärlek, intimitet, seger, frid och äkta glädje!!! Det här året ska verkligen bli det bästa året hitills och det ska vara ett år där jag får vara lycklig på djupet vad som än händer och där Gud får vara "onödigt god" och ALLT som jag behöver! <3

"I am speechless, I'm astonished and amazed. And I am speechless in your presence now. You have shown us
A love that leaves us speechless..." - Steven Curtis Chapman