Fröken Emma om framtiden
Så har jag då äntligen ansökt till högskolan... Det är hemskt skrämmande och panikkänslorna kommer krypande men samtidigt känner jag mig så OK med det. Det känns rätt även fast jag inte känner mig redo för allt det innebär. Jag hoppas och tror att det är ett steg i rätt riktning, ett steg mot att få använda mina gåvor och följa den kallelse Gud lagt på mitt liv :)
Lärarprogrammet med inriktning mot barn i åk 4-6 på Uppsala universitet. Vad seriöst och vuxet det låter. Så slutgiltigt på nåt sätt även om jag vet att det inte är det ;) Mellanstadielärare, fröken, det är jag det - snart iaf :P
Jag känner mig inte redo för att plugga, jag är rädd att jag ska tröttna eller misslyckas - att jag tar mig vatten över huvudet. Samtidigt längtar jag efter att få lära mig det yrke jag vill engagera mig i. En del av mig är så redo att flytta hemifrån (igen :P), jag saknar min frihet, mitt Uppsala, mitt eget på nåt vis. Samtidigt sörjer jag allt jag måste lämna, allt jag kommer vara så långt borta ifrån, allt jag kommer missa och allt/alla jag kommer sakna. Mamma, pappa, Maria, släkten som bor runt omkring mig här hemma, min kyrka (själva byggnaden och folket som fyller den med liv), min församling, mina vänner, High Five, cellgruppen, skolorna, alla fina barn, landsbygden, sjön, huset, bilarna och känslan av att inte bära ett så stort ansvar. Jag vill säga att jag är redo men det är jag inte, kanske kommer jag att vara det i höst, kanske inte men så länge Gud inte ger rött ljus kommer jag att flytta i alla fall :) Och jag kommer göra som jag alltid gör: acceptera och anpassa mig, gå in i det nya utan att se tillbaka. Förhoppningsvis lär jag mig mer och mer varje gång att blanda det nya och det gamla, att det är ok att sakna och genom det hålla kontakten. Jag har så lätt för att kapa banden för att kunna gå upp i det nya men denna gång hoppas jag kunna behålla fler band än tidigare :)
Jag kan inte vänta tills jag står där framför min alldeles egna klass, fullt rustad med utbildning, tålamod, vishet och kärlek för att kunna forma dem till trygga och unika små individer :) Att få ge dem de bästa förutsättningarna för ett lyckligt liv, oavsett hur deras liv sett ut fram till dess eller hur deras hemsituation är.
Over and out from a future educator :)
