inemmasheart

Jag saknar sena kvällar med djupa samtal och tysta promenader. Jag saknar vännerna, gemenskapen men jag saknar även den jag var. Jag var på många sätt den jag ville vara. Jag stod på egna ben och byggde upp min egen vardag. Visst hade jag dåliga dagar och deprimerade stunder men när jag ser tillbaka ser jag bara lyckan. IKEA luncher, stanna kvar på LO i timmar utan någon vettig anledning, ha så många olika ställen som var hemma (lägenheten, kyrkan, Kollektivet, Lilla Norge), lovsång varje morgon, underbara möten, en fantastiskt vacker stad, det grymmaste folket, finaste moster <3 Häng häng och åter häng - åh vad jag saknar...