inemmasheart

Hej :)

Jag sitter här med en massa blandade känslor och börjar inse att Gud verkligen hjälper mig när jag slutar kämpa emot... Om jag ville skulle jag kunna tänka på hur jobbigt det är att Hannah har åkt och att jag inte kommer få träffa henne på minst ett år och vara helt deprimerad över det (och jag skojar inte, jag skulle ligga o tokgråta) men istället väljer jag att lita på Gud, be för henne och stötta henne i allt :)

Stackars lilla Hannah förresten... Hon har nu tagit sig till Frankfurt där hon har en tiotimmars mellanlandning att ta sig igenom helt själv... När hon kom till Arlanda i morse fick hon veta att hennes visum inte längre var giltigt eftersom hon hade skaffat ett nytt pass som skulle räcka hela tiden hon var borta... Så mindre än en timme innan planet lyfte tvingades hon fixa ett nytt visum och detta visade sig bara vara ett turistvisum på 3 (?) månader som hon inte ens får jobba på... Hon var rätt förstört när jag pratade med henne strax innan hon gick ombord men hon kommer klara sig det vet jag... Ingen jag känner är så stark som hon :) Hon är helt grym! men jag lider med henne och ber för henne...

I eftermiddag ska vi till Torp en sväng och kolla bokshopen, gå på kvällsmötet mm...

Ha en bra midsommardag :) Kramar!