inemmasheart

Hej...

Jag sitter här med en välbekant men samtidigt konstig känsla... Känslan av att något saknas... Det är en känsla jag önskar att jag inte kände, jag önskar att jag kunde vara nöjd med allt jag har men jag längtar efter något mer och det skrämmer mig... Jag vet att det bara är mina känslor som rusar men ibland är de svåra att ignorera.

Ensamheten smyger sig på och hela jag ropar efter en varm och trygg famn med ett par starka armar som håller om mig och en mjuk röst som dränkt av kärlek viskar att allt kommer bli bra, att jag inte är ensam och att jag är älskad-precis som jag är... Någon som gör ett "jag" till ett "vi", som jag alltid kan prata med, som alltid finns där... Någon som tar hand om mig, pysslar om mig, bryr sig om mig och gör saker för mig bara för att visa hur mycket jag betyder och för att jag ska slippa. Någon som ger mig platsen där det inte drar eller lånar mig sin jacka för att jag ska slippa frysa. Någon som sätter mig först, är lyhörd för vad jag behöver och vill och som gör allt för att göra min dag bättre. Någon som blir lycklig av att bara se mig le, som inte kan se någon av mina skönhetsfläckar utan tycker jag är den vackraste flickan på hela jorden. Någon som skriver ett långt kärleksbrev och skickar det på posten trots att vi pratar varje dag för att påminna mig om hur underbar, älskad och behövd jag är bara för att jag behöver det. Någon att krypa till intill och bara slappna av hos... Någon som pillar i mitt hår, ger mig en massage eller bara smeker över min hud bara för att jag njuter av det-utan att kräva något tillbaka...

För det är kärlek för mig, en snäv men sann bild av kärlek och det är vad jag längtar efter en kall och regnig och ensam dag som denna...