En känslodag

Vilken dag det har varit... En händelserik men framförallt känslofylld dag. Jag har eg inte gjort ngt speciellt eller ovanligt för skulle kunna förklara detta men det har blivit så ändå... Det har varit ängslan, tvivel, frustration, tro, uppmuntran, glädje, frid, tacksamhet, kärlek, sorg, medlidande o mkt mer... Jag gick upp tidigt i mörkret och gav mig iväg för att mötesvärda efter på tok för lite sömn under den senaste veckan totalt sett... :P Hade ju tänkt sova igen i helgen men med familjen här, jobb och 40-årsfest, mm så blev det snarare ännu mindre sömn ;) Mötte upp fina fina Maggie på vägen och fick en mysig pratstund med henne på väg till LO :) Kom fram dit och satte igång att mötesvärds-fixa: hämtade vatten, hälsade glatt på alla fina lovsångare, bad för dagen med Susanne och Maggie och öppnade sedan dörrarna och fick privilegiet att hälsa alla makalöst underbara bibelskoleelever välkomna i dörren med en varm hand (jämfört med den 10 gradiga minustemperaturen som rådde utanför - usch!) och ett glatt & äkta leende. Jag älskar att kunna/få le på riktigt, att vara så pass lycklig över stunden, livet, uppgiften och människorna att leendet kommer naturligt och får visa människor den glädje de sprider bara genom att kliva in på bibelskolan en måndag morgon :) Var lite spring i dörren vilket jag uppskattade nåt enormt konstigt nog, gav mig chansen att le mot ännu fler människor och få förmånen att underlätta deras morgon :) Jag gillart! ;) Hade sedan förvaltarskap med Carl-Gustav Severin vilket var otroligt peppande/uppmuntrande/roligt/etc! Blev lite småfrustrerad när jag fick försöka balansera ansvaret som mötesvärd för att alla ska kunna fokusera på undervisningen och allas lika ansvar att respektera bibelskolans regler mot medkänsla och tolerans i kärlek utan att få dåligt samvete :P Fantastiska Maggie gav dagens guldkorn!! TACK <3 Fick ett mysigt litet samtal med Eva Moberg inne i personalrummet när jag skulle diska glasen efter skoldagens slut, fick berätta hur jag hamnade här med hela NZ-storyn o det och blev så uppmuntrad och bekräftad - tacksam :) Böneskolan fylldes av närvaro och insikter som födde en tacksamhet så stor att den inte fick plats i mig utan flödade över lite genom mina ögon ;) Gud är så OTROLIGT onödigt, underbart, fantastiskt god!!! Att jag är där/den jag är idag är ingenting annat än ett mirakel!! Så är det bara! Jag är 100% säker på att jag är på helt rätt plats med helt rätt människor och världens bästa GUD!

Spenderade em på Helping Hand (HH) med att galga kläder och flytta runt saker, städa o lite så... Imorrn öppnar den nya utökade delen av HH i Fyren - yay! Så stor förbättring, så mkt mer plats! Drack kaffe och tog mig igenom em/kvällen utan alltför mkt huvudvärk. Fick prata med Hannah på fonen typ hela vägen hem :) FY vad jag saknar den kvinnan!! Ni anar inte hur otroligt bra, värdefull, underbar, rolig, fantastisk, fin, ärlig, omtänksam, djup, härlig (superlativen tar slut!!!) hon är!!!? Jag önskar att alla kunde få ha en Hannah i sina liv ;)
Kom hem och åt kvällsmat framför The Big Bang Theory (underbara!!) och tittade lite på Vänner som kom efter det. Skulle precis stänga av TV:n när Sofias Änglar började och inledningen grep mitt hjärta totalt! Det handlade om en svensk helt vanlig familj som för nåt år sen förlorade sin 25-åriga dotter. Hon hittades livlös (mördad!) i sin lägenhet när polisen gick in efter att familjen letat hela dagen och fick beskedet i hennes trappuppgång... Det är helt otänkbart, så fruktansvärt hemskt, så mkt smärta som aldrig går att förstå eller ta bort... Jag är så djupt berörd ända längst inne i hjärtat och ber att jag aldrig ska behöva känna den smärtan, tomheten och saknaden samtidigt som jag blir så otroligt extra tacksam för alla människor jag har omkring mig <3
Finns fler tankar och känslor som jag inte vill dela här men som jag på nåt sätt önskar att jag kunde dela med ngn... Får se vart Gud leder det... Är så otroligt sugen på ett sånt härnt RIKTIGT s a m t a l ! Där man verkligen pratar - om allt och inget, om det viktigaste/djupaste/svåraste/känsligaste/ärligaste/jobbigaste och verkligen lyssnar på/stöttar varandra i kärlek utan att döma eller försöka "fixa" den andra personen. Där inget som sägs kan bli fel eller konstigt eller leda till att man ser varandra annorlunda på ett negativt sätt utan allt sägs i öppenhet, respekt, kärlek och tillit... Jag uppskattar såna samtal så fruktansvärt mkt och jag saknar dom! Jag skulle vilja ha dom så mkt oftare och "längre, djupare och mer toleranta"... Stackars Gud får höra samma saker hela tiden :P Jag vet ju att jag alltid ser saker klarare och mår bättre när jag får prata utan att dömas trots att det jag säger/tänker/känner ibland är helt fel och superdumt! Det vet jag ju oftast redan men ibland behöver jag få uttrycka det ändå i kärlek, tillit, tolerans och försök till förstående :)
Nu måste jag sova.. Älskade säng vad jag längtar efter dig!! Halleluja för en varm, mjuk, skön, omslutande, trygg säng som väntar på att ta emot mig nu på en gång! <3 <3 Kram och godnatt på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0