Att uttrycka sig i tal och skrift
Jag är inte en så verbal person men jag tycker om att uttrycka mig. Jag har ofta sagt att den här bloggen är som terapi för mig och det är sant. Att skriva gör mig gott. Men när det kommer till att prata är det en helt annan sak...
När jag skriver hinner jag tänka igenom det och kan planera vad jag ska "säga" och hur jag ska uttrycka det. Dessutom kan jag ändra, ta bort/lägga till, saker för att verkligen få fram det jag VILL säga. När jag pratar kan jag inte börja om eller ändra, jag kan inte ta tillbaka och jag är tvingad att svara utan betänketid, utan tid att formulera mig.
Jag tror att det är därför jag är en sms-människa mer än en telefon-människa :) Jag avskyr att ringa upp folk och jag tycker det är jättejobbigt när folk ringer oväntat, jag planerar alltid noga in mina "telefondejter". Det är rätt konstigt egentligen. Jag vill ju prata med vänner och familj och ibland kan jag bli jätteglad när de ringer men ofta "stör" det mina planer på nåt sätt. Inte för att jag har nåt viktigt inplanerat men mera för att jag inte planerat att prata med dem just då ;)
Det här känns som ett väldigt random inlägg lite för sent på natten men jag fastnade uppe i en skön fb-chatt och kom att tänka på att jag gillar det så mkt bättre än sena telefonsamtal. Det är svårare att hålla ett telefonsamtal kort, låta någon vänta några minuter eller avsluta på ett snyggt sätt än det är med en chatt/konversation.
Nu är den konversationen avslutad och det är läggdags för länge sen. Imorgon har jag ett sportlov att uppleva med lillasyster! Lärarvik FTW! ;) Natti natti <3
