The studio - the pics ;)
The circle of life ;)
The wall
Mirror mirror on the wall...
Times
The studio - model for a day
Ja, det får duga för tillfället, jag vet att jag har varit väldigt dålig på att skriva men det kommer och går ;) Nu ska jag iaf skriva till Hannah, ngt som jag varit nästan lika dålig på ;) Är för övrigt ganska peppad efter förmiddagens familjegudstjänst :D
Hoppas allt är bra med er :) Massa kramar till er!
Bloglovin
A letter - a song...
Till min älskade dotter...:
"Var inte rädd - Jag går brevid dig.
Kom ta min hand - Jag håller i dig.
Här i min famn - kan du våga tro.
Sänk dina murar - Jag ger dig ro.
För att Jag älskar dig så som du är
och Jag vill ge dig allting Jag har.
Och låt Mig få bära dig när du är svag.
för du betyer allting för Mig."
Med en ovillkorlig kärlek som aldrig tar slut...
<3
//Pappa
Egna ord o en apa i badrummet ;)
Kärlek!
Pappa, jag älskar dig! <3 Och den här gången kan jag verkligen mena det...
Känslor
Paneldebatten var otroligt bra! Jag är så nöjd! Jag tycker verkligen om när människor kan prata om vad de tycker och tänker med respekt för varandra (det gjorde de iaf oftast :P). Jag vet så otroligt lite om politik, allt jag vet är det som står på affischer, foldrar, mm och det mina föräldrar o vänner tycker och tror... Idag fick jag chansen att bilda mig en egen uppfattning och jag har nog bestämt vad jag ska rösta för :) Innan debatten övervägde jag rätt mkt att rösta blankt, men inte nu längre :) Nu blir det högern, troligtvis KD men kanske M... Killarna och tjejerna som debatterade var riktigt duktiga, iaf nästan alla :) Jag tyckte bäst om KD-killen, M-killen, MP-killen och S-tjejen för de både sa bra saker och var härliga :) Jag blir så otroligt glad när någon kan förklara politik för mig så att jag fattar vad de vill och jobbar för, inte vilket parti de hatar mest eller nån sorts tävling i att använda konstigast ord. Jag fick svar på en hel del av mina frågor idag och känner mig redo inför valet - mer debatter och politiker som faktiskt pratar med/till sina väljare på vanlig svenska!
Eftermiddagen bestog sen av många känslor där alla inte var lika positiva... Ilska, gråt (ok, det är ingen känsla men iaf ;)), irritation, uppror, uppgivenhet, övergivenhet och den där känslan av att inte vara förstådd...
Jag har levt större delen av mitt liv som en otroligt planerad människa-på gränsen till ett kontrollfreak-och jag är otroligt trött på det! Man kan inte alltid kontrollera allt, man kan inte alltid veta allt, ibland måste man bara våga chansa och släppa kontrollen, lita på att Gud fångar en om man faller och leva livet! Jag försöker mer och mer att göra spontana saker, mkt pga Linnea i min klass (som för övrigt ska få ett helt inlägg tillägnat sig ngn gång, underbara lilla flicka ;D) och Maggi & lite annat folk i kyrkan men väldigt ofta möts jag av ifrågasättande och "tusen frågor". Så när jag väl försöker släppa kontrollen och leva lite, släppa in folk i mitt liv utan att de måste planeras in i en lucka i kalendern och att jag måste få veta allt som kommer hända, så står någon där (det är lite olika vem det är) och frågar ut mig om allt som ska hända, alla risker, allt som skulle kunna hända och påpekar att jag kanske inte borde... Och helt plötsligt är det inte lika lätt att släppa taget och bara låta saker hända, lita på att mina vänner vill mig väl och att Gud har kontroll... Det gör mig så otroligt trött att hela tiden mötas av det... Så idag på eftermiddagen brast det lite när mamma och pappa sa nej till ngt jag planerat...
Så var det :) Ha en bra helg nu, vi hörs! KRAM
Valdebatt
Jag vill passa på att ge projektgruppen som ordnar den här debatten och skolvalet på Bergska galet mkt cred! Speciellt Sofia o Linnéa, de underbara söta små fickorna som kämpat massor för att fixa det här! :)
Vi hörs! <3
Tacksamhet...
När jag skrev mitt förra inlägg kom jag att tänka på min förra ungdomsledare, David som nu är tillfällig pastor i min församling, och allt han fått betyda för mig... Jag har aldrig fått chansen att tacka honom ordentligt och jag tror aldrig han kommer att förstå hur mkt han betytt för mig genom de här åren... Han och Hannah är nog de två personerna som har fått betyda mest för min tro och mina värderingar, iaf sen jag träffade dom ;) Jag hade väl träffat David några gånger innan konfirmationen började 2006, jag visste vem har var o lite mer, men jag kände honom inte... Under det konfirmationsåret lärde jag mig otroligt mkt, inte det man vanligtvis brukar lära sig (bibelkunskap, det grundläggande), det jag lärde mig handlade om mina värderingar, äventyret man kan ha med Jesus, humorn som Gud har och så mkt mer! Det fick mig att inse att jag ville det här, på riktigt! Att man kan ha kul som kristen, att det finns andra i min ålder som tror samma sak som jag och att det finns så många människor omkring mig som vill hjälpa mig/stötta mig/bära mig :)
Efter det året döpte jag mig och började hänga i en av cellgrupperna och jag har nog aldrig blivit så glad och förvånad som när jag första gången kom dit - ASNERVÖS - och möts av en hel grupp människor som ser mig, är intresserade av mig och uppskattar mig :) Jag har aldrig slutat gå i den cellgruppen, alla gånger har det inte varit lika underbart, men det har lärt mig otroligt mkt om mig själv, Gud och människor omkring mig...
Så tillbaka till David ;) All gånger han undervisat, alla gånger han lett lovsång, alla gånger han satt sig ner och lyssnat på mig, frågat de svåra frågorna, lett mig till svar/beslut, alla gånger han uppmuntrat mig/sett nya gåvor i mig, de böcker han lånat mig, allt han har gjort är jag så otroligt tacksam för! Han är verkligen en stor anledning till att jag fortfarande är kristen och då och då plockar jag fram något smart han sagt (hur jobbigt det än är) och inser hur trög jag är ;) Alltså, jag vet inte hur många gånger jag har känt mig så otroligt korkad när han har pratat - inte för att han får mig att känna det - men saker han säger har en tendens att slå hål på alla mina konstiga idéer och sätta stopp för alla mina nedvärderande tankar om mig själv o Gud... Igår skrev jag om några frågor som en person ställt till mig, gissa vem det kan ha varit - jo, det var just David... ;) Han och Hannah har fått mig att inse att man inte måste ha alla svar, att man inte kan kontrollera Gud och att man inte finns några "måsten" i Guds nåd <3 Väääääldigt ofta glömmer jag bort/fötränger jag vad vi kommit fram till tillsammans men de finns alltid där för att påminna mig ;) Jag tror inte att de har en aning om det, men de är ett perfekt team - David är den som ställer de allra jobbigaste frågorna och som får mig att inse saker/förstå saker som jag desperat försökt förklara bort eller göra svårare än de är :P och Hannah finns alltid där för att påminna mig om just de sakerna som jag så lätt glömmer bort och för att peppa mig att kämpa lite till ;)
När nu David till slut har slutat som ungdomsledare känns det på ett sätt konstigt, tomt o lite sorgset samtidigt som jag är tacksam för att han varit kvar så länge som han faktiskt har, för att han kommer vara kvar i församlingen iaf ett tag till och glad för att han får gå vidare och kan hjälpa ännu fler. Vara en otrolig förebild för en hel församling och inte bara för oss ungdomar - för det är han verkligen :) Det här var mitt sätt att säga tack, jag kunde ha skrivit 10 ggr så mkt o i detalj beskrivit hur många ggr han hjälpt mig/lärt mig saker men det behövs inte - det kommer han iaf att få veta i himlen ;)
Over and out ;) <3
Religion och håltimmar
Jag kom just att tänka på en ramsa jag fick lära mig av mina underbara ledare på konfirmationen, David och Tias, som lärde mig ordningen på nästan hela nya testamentet ;)
ROKOKOGALEFFILKOLTESSTESSTIMTIMTITFILEHEBRÉ
det betyder alltså: ROmarbrevet, KOrintierbrevet 1, KOrintierbrevet 2, GALatiebrevet, EFesiebrevet, brevet till FILliperbrevet, KOLloserbrevet, TESSalonikebrevet1, TESSalonikebrevet 2, TIMotiusbrevet 1, TIMotiusbrevet 2, TITus brev, brevet till FILEmon, HEBRÈerbrevet.
Japp, så är det med det ;)
Igår kväll hade vi cellgrupp i kyrkan. Vi har nya ungdomsledare nu i ett år - Maggi och Olof. Jag är helt otroligt taggad på att se vad dom hittar på, de är helt underbara och jag ser verkligen upp till dom! De har redan styrt upp cellgruppen på ett riktigt bra sätt, det fungerar som så att vi har fyra olika saker som vi gör. Så vecka 1 Umgås vi, vecka 2 har vi lovsång/förbön, vecka 3 har vi diskusition om t.ex. någons frågor eller ett youtube-klipp och till sist vecka 4 läser vi ett kapitel i en bok som vi sen pratar om :) Så igår hade vi lovsång o förbön, Olof spelade (han är så otroligt bra på det! Inte bara skicklig på gitarren utan så otroligt lyhörd o hängiven) och vi sjöng massa härliga låtar :) Vi bad för de som var sjuka och lite annat och hade en härlig stund. Innan dess hade vi ätit mina kladdkakor med grädde som inte var riktigt perfekta den här gången men som slank ner ändå ;)
Efter lovsången blev det en omgång "Ticket to ride" :D Jag och Sophie spelade inte men det gjorde, Petter, Maggi, Olivia, Olof och Victor ;) Vi tittade istället på och lekte lite med U :) U är alltså Victors katt, våran pastors dotter Esmeralda (2½ år) döpte henne :P Victor frågade vad hon skulle heta och E svarade "Aslan" för det heter hennes katt, men det kunde ju inte Victors katt också heta så Victor gav några förslag men E svarade bara "Nej, nej, nej" på alla förslag. Sån till slut frågade Victor "Jaha, men vad ska hon heta då?!" och efter att hon hade tänkt efter svarade E: "U!" och det fick det bli :P Och tro nu inte att E inte visste vad hon sa, några dagar senare så träffade hon sin yngre kusin som inte alls kan prata lika mkt och hon fick syn på Aslan genom förstret och utstötte ett "Uh!", då rättade E henne genast och sa: "Nej, det där är ju Aslan! U är Victors katt!" ;D Jag älskar barn! Och U har visat mig att katter inte heller är helt fel ;) SÅ söt och charmig :)
Det får avsluta dagens inlägg ;) Kram!
Det här med skola...och så oändligt mkt mer
Jag måste säga att jag är rätt nöjd med trean så här långt, jag har längtat så länge och nu är det äntligen snart slut på den här som kallas skola... Jag brukade tycka om skolan, jag är ju bra på de flesta ämnena ;) men jag körde slut på mig själv på högstadiet genom att alltid göra mitt allra bästa. Jag hade 310 eller 315 poäng (är inte helt säker) när jag slutade där och jag behövde typ 120 eller nåt för att komma in på NV, så allt annat gjorde jag ju i princip i onödan... Jag insåg det inte då, trots att jag blev varnad, men nu ser jag ju att jag fick mig själv att tröttna på skolan - jag tog bort det roliga i det... Mina föräldrar har alltid lärt mig att göra mitt bästa, att följa reglerna och vara duktig. Men man behöver inte alltid göra sitt bästa, man behöver göra tillräckligt! Man behöver inte vara bäst i klassen för att man har kapaciteten till det, man kan göra så mkt man orkar. Skolan måste inte vara prioritet ett, två eller ens tre - allt man måste göra är att klara den och känna sig nöjd med sig själv... Jag har alltid varit en regel människa, jag har följt alla regler och gjort allt man borde göra - men jag har gjort det av plikt 70% av gångerna och det är inte rätt! I bibeln står det att saker inte är värda ngt om de inte görs av kärlek och jag har börjat inse det alltmer... Ibland krävs det att någon tittar på dig och ditt liv, hittar "felen" och vågar ställa de jobbiga frågorna. Jag fick en hel del sådana en gång men den jobbigaste av alla vet jag inte ens om den ställdes men den kom iaf upp och den har ekat länge i mitt huvud... Den fick mig att inse att man inte kan göra allt av plikt, man måste inte göra allt bara man kan göra det lilla man faktiskt gör med hela hjärtat! Frågan var den här: "Om du flyttade till en annan stad där du inte kände nån, skulle du leta upp en kyrka att gå till då?". Då skrämde frågan mig, den var som ett slag i magen och jag försökte desperat tvinga mig själv att säga "ja, det är klart jag skulle!" men det hade inte varit sant... En av de andra frågorna personen jag pratade med ställde var " Varför går du till kyrkan nästan varje söndag? Och varför kommer du nästan alltid på caféer och cellgrupper?" Jag hade aldrig tänkt så förut... Det var rutin o vardag för mig... Men jag kom fram till att jag gick dit för att träffa alla härliga människor där, vissa ggr var det för att möta Gud och vissa gånger av plikt men mest var det för vännerna o atmosfären - jag trivs där, jag är trygg där.. Det är också anledningen till att jag inte skulle leta upp en kyrka i första taget, där skulle jag inte känna ngn så mina anledningar att gå dit skulle minska drastiskt, jag skulle inte känna mig trygg där, jag skulle inte ha en plats där...
Det är otroligt skrämmande att tänka på, fortfarande, mer än ett halvår efter det samtalet, men det är nyttigt. Det får mig att inse att jag behöver släppa taget om lagiskhet, plikt och kontroll och försöka att bara vara Guds barn... <3
Projektarbete
Kram!
I miss you!
I talked to Hannah today and she's just so amazing! Talking to her today really reminded me of why I love her so much... She told me about her life, all of it, the good and the bad and I just loved to listen to it :) Some of it made my heart ache 'cause people had hurt her and her migranes kept holing her back, some of it made me laugh - she's just so funny sometimes, some of it awoke the part os me that tries to help/give advise/reasure, some of it almost made me mad 'cause people sometimes don't see her for who she really is so instead they try to run her life for her & change her and some of it brought tears to my eyes - she really misses me too... She said that dispite all the bad things that sometimes happen she loves her life down there and there is only one thing missing... Actually that thing is a person and that person is me... She told me noone could ever take my place and I don't mean to like brag about this but it just feels so good to hear that... I have a big tendency to forget things like that and doubt my value and she knows that ;) So she keeps reminding me, over and over again, until I almost believe her for a while :P That is how AMAZING that beautiful girl is! And she doesn't only have a beautiful outside, her heart is what I value the most - she is so loving and careing <3
I haven't seen her for more than two months now and it sucks! I really want to be a part of her life down there just as much as she wants me there or maybe even more ;) I want to hang out with her, be able to hold her when she's sad, laugh with her about something only we could laugh about :P , meet Luke (her boyfriend), meet all her other friends, see how a YWAM-base actualy works and everything else that I'm just missing out on...
So here's a song about missing someone... It's not really about friendship so don't read into it that much but I like it anyway and I hope you do too :)
KÖRKORT!!!!!!
Jag körde upp 8.15 i morse med en Mats Fritzon och ca 9.00 godkände han mig med ett underbart kryss på den färgglada lappen! ;D Sen kom pappa och häntade mig/gav mig bilen så jag skjutsade honom till Siemens innan jag åkte upp till skolan o var en duktig flicka ;) Sen åkte jag o överraskade mormor o morfar, min faster o hennes familj o till sist farmor :)
En underbar dag!
Vilken vecka!
Urballade kvällar, SKRATT i masssssssor, trasiga slevar, försenad frukost, u-båtsrace/flottrace, skattjakt, regn, getingar, ledarsamlingar, kiosk, manito, Miniatyr!, Bestyr, Karikatyr, Tortyr, Spice Girls - "SPICE UP YOUR LIFE!", U, övertrötthet, Laurensia, bad, sol, grillning, disk, disk, disk, städa toaletter, umgås, uppmuntras, kvällssamlingar, nattmacka, O'Boy, kaviar, volleyboll, såpabandy, städa fotbollsplanen-tävling, värme, grusiga golv/sängar, Göteborg-/Partille-Simon, kaffe, pyttipanna-kris, pannkaksfest, LOVSÅNG, äventyr, gråt, lite ilska, bön, glädje, saknad, yatzy, hopplöshet, stress, ren och skär lycka över att fått uppleva allt detta och så mkt mer...
Jag är så tacksam för den här veckan, den har lärt mig en hel del, om mig själv, om Gud och om andra. Jag skulle absolut inte vara den jag är idag eller där jag är idag om det inte var för gultebolägren som jag har varit på. Jag har varit där en vecka varje sommar sen sommaren efter fyran (när blir det...2003...?) och alla år har inte allt varit perfekt men jag skulle inte byta bort de vackorna mot ngt annat! Jag tror inte att jag skulle vara kristen idag utan de lägren och jag hade aldrig träffat Hannah, hamnat i Sonstorp, fått höra talas om NyGeneration, lärt känna så många underbara vänner, lärt mig hur ett kristet liv faktiskt kan se ut, utvecklats, upptäckt hur mkt jag älskar lovsång, upptäckt hur underbart det är med förbön, fått chansen att be för folk och se att det fungerar, öva mig på att tjäna människor, öva mitt tålamod, lärt mig att det finns människor som är värda att lita på och så mkt mer om det inte vore för Gultebo och de underbara människorna där... Jag älskar och värderar de här veckorna och människorna där så mkt att jag knappt kan skriva det här inlägget eftersom tårarna skymmer mina ögon så att tangenterna knappt går att urskilja... Jag skulle kunna skriva upp så många namn här på folk som fått betyda så mkt för mig och som knappt ens vet om det men jag skulle glömma många och de skulle ändå inte få se det, men jag skulle bara vilja krama om dem så hårt och få berätta för dem vad de gjort för mig... En dag kommer jag att få göra det och jag kommer inte glömma en enda - i himlen kommer jag att få tacka alla dem som på ngt sätt berört mitt hjärta o fört mig närmare Gud...
Men i år är det några namn som ligger nära mitt hjärta och som jag vill tacka för den här veckan så jag skriver bara ner deras namn här och hoppas att de förstår hur dyrbara de är...
Maggi, Ida, David, Andreas, Daniel, Daniel, Victor, Olof, Lollo, Hanna, Emma, Olivia, Louise, Olivia, Julia, Frida, Lydia, Agnes och säkert några till... Jag är också så tacksam för de människor som låtit dem åka på lägret o klarat sig utan dem en vecka :)
Så ett stort fett TACK! får avsluta dagens inlägg :)
Gultebo
Hoppas ni får en bra vecka :) Vi hörs nästa helg! Kramar
Underbara Gultebo! :)
Dags för de sista utlovade bilderna :)
Jag hade tänkt skriva ngt smart och djupt om de här bilderna men jag kan inte komma på något bra så jag tänker låta dom tala för sig själva... De är ju så otroligt vackra, jag älskar vatten när det skimrar i ett underbart ljus!
Njut! :)
En kortis
Jag har varit i stan idag och kört halkan med bla Linda :) Det var en hel del väntan, mkt skratt o skrik, en del förvirring o lite skräck ;) Alla åtta blev iaf godkända :P
jag har ett par bilder kvar som jag vill visa er ngn dag men jag vill komma på ngt att skriva till som passar till just dom bilderna ;) så ni får vänta lite ;)
Kramar till er underbara bloggläsare :P
The love of a parent
Butterfly kisses - Bob Carlisle
Cinderella - Steven Curtis Chapman
Två underbara låtar om en faders kärlek till sitt dotter, så vill jag att jag och min man ska lyckas älska våra barn... <3